Lördagen i Viala var traditionell hembygdsdag. Under en stoiskt strålande augustisol hade 80-åriga Västra Vingåkers hembygdsförening vid hembygdsgården bullat upp med allt som hör en sådan dag till.
Tipspromenad. En skinande veteranbil att spegla sig i. Lotterier, korv, glass och fika. Marknadsstånden prunkade av flinka hantverkarhänders alster. Till tonerna av dragspel lärde Småbrukare i Sörmland ut hur en lie ska trakteras och en gärdsgård lagas bäst. Där fanns släktforskare och en hel buss från Västergötland, full med damer och herrar som visade svenska folkdräkter på dansbanan.
Och så var där givetvis en lång kö till det mustigt doftande ståndet med korngryn, stekt fläsk och lingonsylt.
– Jo, det här är gott! Det åt man mycket på landet förr när man arbetat hårt på dagen. Det har jag ätit många gånger, sa katrineholmaren Ove Jansson och lät papperstallriken fyllas till brädden.
Att fira hembygdsdag i Viala är på fler sätt än att koka korngryn att sätta historien i fokus. Årets firande bjöd dock också på en smula lokal nutidshistoria: hembygdsföreningen delade ut en samling dagböcker som legat orörda sedan 1995.
Föreningens Barbro Öhlin arbetade då på Sävstaskolan. Hon kom i kontakt med en flyktingflicka, Minella från Bosnien, som gick i klass 4A.
– Vi kom överens om att hon skulle skriva dagbok under en vecka. Hennes kamrater i klassen fick göra detsamma, och varje dag berättade de vad de haft för sig dagen före, berättade Öhlin.
Minellas dagbok publicerades i hembygdsföreningens årsskrift det året. I samma skrift fanns ett utdrag ur 14-årige bondsonen Carl Aron Lindsteins dagbok. Den var från 1861 och på alla sätt väsensskild Sävsta-elevens.
Tio av klasskamraterna hade kommit till hembygdsgården för att ta emot de bevarade dagböckerna. Minella själv var inte på plats, men det var till exempel hennes bästis på den tiden – Helena Alsander.
– Jag har inte träffat henne sedan vi gick i skolan. Det skulle ha varit jättekul att se henne igen, sa hon.
Öhlin delade ut dagböckerna på scenen. "Däri finns nog en del att begrunda", sa hon. Hennes nu vuxna elever började ivrig bläddra.
– Gissa vad jag har skrivit om i min? sa Johannah Ström, numera ridlärare i Vårnäs ryttarförening.
Låt oss gissa: hästar? Jodå.
Helena Alsander, numera bosatt i Linköping, höll hårt i sitt häfte från klass 4.
– Det ska bli intressant att se om jag skriver något om min framtid. Jag hoppas det. Det ska bli riktigt spännande.