Birgitta "Bittan" Nilsson från Vingåker, är en av de starkaste "solstrålar" vi någon gång träffat. Det är hennes vän, Marie Sixtensson, som nominerat henne och Birgittas livshistoria är både sorglig och gripande.
– Det var ganska tuffa förhållanden när jag var liten. Jag hade en cancersjuk mamma som jag växte upp med och min far dog när jag var ung. Även mamma dog när jag var ung så jag blev tidigt föräldralös. Mina syskon tog hand om mig.
Birgitta, som är uppvuxen i den lilla byn Äppelbo i Dalarna, berättar vidare om sitt liv och vad som präglat henne till den hon är i dag.
– Jag träffade min man efter att jag bott 20 år i Stockholm. Vi flyttade ut på landet då han är uppvuxen i Vingåker där vi flyttade till "drömhuset" som mer blev som huset i "Drömkåken", den där filmen du vet. Vi köpte ett hus som inte alls var redo att bo i. Vi började renovera och vi bor ett renoveringsobjekt, säger Birgitta och fortsätter:
– När det hade gått två år brann det i huset så att det nästan var övertänt, det är tio år sedan nu. Då hade jag två barn. Ett halvår efter branden fick min sambo cancer och höll på att stryka med. Det gick där flera år och renoveringen stannade av. Men när han sedan blev frisk fick vi tre barn till därefter. Vi har hållit på och renoverat huset i alla år, men det blir liksom inte klart.
Du verkar ändå vara en glad och positiv person, trots alla motgångar?
– Ja, visst är det inte så att man går runt och skrattar varje dag, men man försöker. Om man ramlar, är det bara att spotta i nävarna och resa sig för det är ingen annan som kommer att fixa saker och ting åt en.