Susann Karlsson, 11 år, vill gärna komma tillbaka och prova igen.
Bibliotekarierna Kjell Sternberg och Christina Strender kryssar mellan öar av förväntansfulla barn som försöker lära sig den nya teknologin. Barnen står på säkert avstånd från varandra för att undvika att oavsiktligt knuffas när de går in i den virtuella världen.
VR står för virtual reality: virtuell verklighet på svenska. Det är en teknologi som låter användaren av de speciella glasögonen kliva in i en datorgjord miljö. Där finns allt mellan rymdskepp, berg- och dalbanor och dinosaurier. Susann Karlsson, 11 år, valde det senare alternativet. Det är första gången hon provar tekniken.
– Först såg jag en dinosaurie som sov och sen vaknade den och inspekterade mig. Sen sträckte den på sig, jag trodde att den skulle trampa på mig, säger hon uppspelt.
Blir man inte rädd?
– Lite, det var några som höll på att bråka och en av dem ramlade mot mig. Det var jättespännande!
Du har varit här i en timme. Blir man inte trött?
– Nej, det är bara kul! Man pratar liksom med dem för att det är så levande. Det är som att det är på riktigt, det känns jätteverkligt.
Kommer du att vilja göra det igen?
– Absolut, det ska jag. Det är en sak som är säker!
Det finns många världar man kan gå in i när man har VR-glasögonen på sig. Moltas, 6 år, valde att umgås med dinosaurier.
När tiden för de första grupperna är slut står nästa gäng redan på tur. Två av dem är bröderna Moltas, 6 år, och Folke (men han kallar sig själv Bobo), 3 år. Folke går runt och försöker att inte trampa på de dinosaurier som ligger och sover.
Han behöver då och då ta av sig de tunga glasögonen för att jämföra med verkligheten. Han pekar på och berättar om vad han upplever för mamma som går i närheten för att stötta om det blir läskigt.
Efter att Christine Strender och Kjell Sternberg visat hur man kommer igång lämnar de över glasögon och handkontroller till barnen.
– Det är meningen att vi ska låna ut VR-glasögonen till skolorna också. Rekommenderad ålder är 13 år, det kan vara lite läskigt och svårt med kontrollerna, säger Christine Strender.
Men när man tittar sig runt i lokalen är det bara föräldrar och bibliotekarier som verkar vara över 13 och det verkar fungera ändå. När det bara är en kvart kvar får Moltas höra att det finns en värld där man åker berg- och dalbana och att den enligt Christine är lite läskig. Det vill han genast prova. När hans mamma ropar att tiden är slut får hon till svar:
– Men hur ska jag komma ut?