I underhållningsprogrammet får de medverkande göra stora som små – jobbiga, svåra, pinsamma och äckliga uppdrag inför dolda kameror med folk på stan.
Ellen Bergström gjorde sina uppdrag i Norge och Danmark och berättar om vissa språkförbistringar.
– Det var en grej som jag tyckte var jätterolig men som är jättebarnslig. Det var att man skulle be folk ropa efter en bortsprungen hund som hette Snoppen. Alltså att höra vuxna människor ropa Snoppen och leta efter en hund. Jag skrattade så mycket så att jag kunde inte andas nästan.
Hon berättar även om några av det allra galnaste hon var med om under inspelningen.
– I Danmark skulle jag dammsuga gatan med en handdammsugare och få så många människor som möjligt att flytta på sig. Jag åt även från folks tallrikar på uteserveringen. I Norge skulle man försöka topsa människor med ett provrör. Uppgiften var att få så många som möjligt att öppna munnen och DNA-topsa. Då fick man ju vara kreativ och komma på hur man skulle få människor att vilja bli topsade.
Hur gjorde du då?
– Jag hittade på att jag gick någon biologisk universitetsutbildning. Där jag skulle ha en liten klassens roliga timme. Då sa jag att jag behövde lite random DNA från människor, säger hon och skrattar.
Hon fortsätter:
– Jag sa att klassen skulle få försöka lista ut vilket DNA som var från en kanin och från människor. För att "vi vet exakt hur våra DNA ser ut i klassen. Vi har testat redan och jag behöver lite andra DNA." Nej, alltså så knäppt. Men folk köpte det. Jag fick ju upp väldigt många DNA-prov. Jag blev chockad över att folk är så godtrogna och att så många ens vill öppna sin mun, säger Bergström.
Men det var inte sista gången Ellen Bergström skulle behöva öppna munnen på en främling. Nästa gång var det tvärtom.
– Jag åt en rödlök och sen skulle jag fråga om det luktade rödlök i min mun och andades framför folk. Men det kom inte med i programmet. Jag kände mig dum. Jag tyckte många av uppdragen var jättejobbiga. Men jag är glad att jag gjorde det och är stolt att jag vågade. För det är väldigt kul att se på det i efter hand.
Hon berättar att vissa av uppdragen var roliga att göra men det blev jobbigare när hon skulle skämta på andra människors bekostnad.
– De gångerna när jag kände att det inte var roligt var det mest när man skulle skämta på andras bekostnad när jag inte känner dem. Jag älskar att skämta med människor jag känner, men det kändes inte okej.
Hon summerar sin medverkan.
– Programmet heter "Komiker utan gränser". Och jag har väl, ända sedan jag var liten, fått höra att jag är ganska gränslös. Så jag tänkte att det här kan inte vara något problem för mig. Vad är det som är så svårt, tänkte jag. Men jag kände mig helt utelämnad. Ingen förstår ju att det faktiskt filmas. Och man möter människors blickar, det var det värsta.
Hur menar du då?
– Alla trodde på mig och de tänkte att jag var helt knäpp. Då insåg jag att jag har ganska mycket gränser faktiskt. Jag gjorde uppdragen men jag fick typ stänga av hela min tankeverksamhet. Man bara andas in och kastar sig på det.
Ellen Bergström medverkade första gången i tv-rutan 2010 när hon var med i "Jakten på Julia". 14 år senare kan hon knappt själv hålla räkningen på hur många program hon varit med i.
– Jag är jätteglad över alla tv-program som jag har deltagit i. Det finns väldigt mycket saker som jag har lärt mig och jag har träffat så mycket olika människor och fått rest runt. Jag har fått göra så mycket saker att ibland är det svårt att stanna upp och uppskatta det. Förut kändes det mer som en rolig grej, men nu tar jag det mer på allvar och som ett jobb.
Hon avslöjar att hon snart kommer medverka i ett större tv-program.
– Det kommer dröja ett litet tag, men det är ett väldigt populärt program.
Genom åren har hon tackat nej till en rad program som första säsongen av Över Atlanten, Kompani Svan och Fångarna på fortet, när det fanns tigrar på fortet. Inför castingen av Över Atlanten hade Ellen Bergström en liten annan bild om hur programmet skulle gå till.
– De sålde in det väldigt bra. Jag trodde det var som ett "Titanic-fartyg" för de sa att det fanns kockar på båten så jag tänkte att det var en restaurang typ. Men så såg jag programmet och att de var i en liten segelbåt. Det kändes för läskigt. Jag hade blivit så besviken.