När Christina Frohm från Södermanlands spelmansförbund mötte upp svenskättlingen Eric Olsen på Arlanda var det med denna skylt. Sedan bar det av till Vingåker.
Eric Olsens familjehistoria klingar bekant; en svensk 1800-talsfamilj lämnar allt de har för att söka lyckan i USA, och hamnar i Minnesota. Men för Eric Olsen är det främst de släktingar som aldrig flyttade till USA som är av intresse, framför allt den lokala profilen och spelmannen August Widmark. Hans porträtt har alltid hängt hemma hos familjen Olsen.
– Som ung pojke var det fascinerande att se våra likheter på fotot, och fiolen som han håller i, säger Eric Olsen.
Under hela sin barndom var Eric Olsen medveten om släktbanden till Sverige. Han var tidig med att släktforska via internet, trots att informationen var begränsad. Så småningom växte Eric Olsen upp och började arbeta som skådespelare. Allt vad släktforskning hette lades då åt sidan. Inte förrän teaterbesök begränsades på grund av coronapandemin dök han återigen ned i sin familjehistoria.
– Allt jag kände till var att gå på audition, jobba med en pjäs, gå på en ny audition, få rollen i en pjäs. Under pandemin, när det inte längre gick, visste jag inte vad jag skulle ta mig till, säger han och fortsätter:
– Då slog en tanke mig; varför hade jag inte tänkt på August Widmarks livsöde som mer än bara en familjehistoria? Jag kände att jag var tvungen att skriva ett manus av berättelsen.
Ett gediget researcharbete för en spelfilm tog vid – ett arbete som i dag lett honom till Vingåker. Här guidas han i sina ättlingars fotspår av Södermanlands spelmansförbund. Den största delen av informationen om släktingen, tillika violinisten och kompositören August Widmark, har han fått från förbundet.
– Fram till nu har jag bara sett platserna på kartan och läst om människorna på papper. Jag åkte hit för att få se allt med egna ögon. Det har varit bättre än jag kunnat drömma om.
En av de platser han besökt tillsammans med förbundet är Morjanå, där ett mytomspunnet vattenfall strömmade på Widmarks tid.
– Där skulle Näcken ha lärt August att spela fiol, sägs det. Jag läste någonstans att folktron har levt vidare för att det finns ett visst mått av verklighet i den. Det är det som ger människor rysningar, balansen mellan magi och realism.
Trots att vattenfallet sedan länge torkat ut finns kvarlämningar på platsen från August Widmarks tid, bland annat ett gammalt träd som Eric Olsen uppmanades att krama om.
– Jag hörde ingen fiolmusik när jag omfamnade trädet, men jag kände samhörighet, säger han och fortsätter:
– Magin är onekligen en viktig del av berättelsen om August Widmark. Därför var det så viktigt för mig att se bäcken där vattenfallet en gång föll.
Södermanlands spelmansförbund står för ytterligare en annan viktig pusselbit i Eric Olsens jakt på det förflutna.
– Jag har fått höra den musik han spelade och inspirerades av live, inte bara på inspelningar.
Eric Olsen har stora visioner för sin spelfilm om vingåkerssonen August Widmark.
– Jag hoppas att jag kan få till ett samarbete mellan svenska och amerikanska producenter. Och att filmen ska spelas in i de vackra svenska miljöerna i så stor utsträckning som möjligt.
– Målet är att berätta en historia som många kan uppskatta och som gör svenskarna stolta över sin historia, säger Eric Olsen.