Sveriges ambassadör i Norge, Cecilia Björner, Norges ambassadör i Sverige, Aud Kolberg, med Vingåkers kommunstyrelseordförande Anneli Bengtsson, vid stationshuset i Vingåker.
Från den 15 juni 1942 tills kriget tog slut den 8 maj 1945, kom 43 000 norrmän till Vingåker, flyende från det ockuperade Norge.
För att högtidlighålla minnet och för att poängtera Vingåkers och Kjesäters betydelse, avtäcktes på årsdagen en minnesplakett, i närvaro av Norges ambassadör i Stockholm, Sveriges ambassadör i Oslo och Vingåkers kommunstyrelseordförande Anneli Bengtsson.
På Kjesäter fick flyktingarna vila ut några dagar, de fick hälsovård och hjälp med papper, innan de slussades vidare inom eller utom Sverige.
Två av dem var systrarna Liv Bakken och Harriet Isaksen-Berg. De var tio respektive fem år gamla då och följde med sina flyende föräldrar till Sverige. Systrarna har fortfarande minnen från flykten och dagarna på Kjesäter.
Systrarna Harriet Isaksen-Berg och Liv Bakken, minns ännu dagarna på Kjesäter, dit de som flyktingar kom med sina föräldrar under krigsåren.
– Vi gick på skidor över gränsen, vid Sylarna. Det var ansträngande, det var så brant, minns Liv Bakken.
Lillasyster Harriet Isaksen-Berg har minnen från själva Kjesäter:
– Jag kommer ihåg att vi blev avlusade, det var hemskt.
Efter trumpetfanfar av Kulturskolans elever talade först Anneli Bengtsson, som sa, att där plaketten sitter på stationshusets vägg kan den beskådas av alla. Bengtsson nämnde järnvägen, som 1862 invigdes till viftande med unionsflaggan. Men nu på minnesdagen vajade det självständiga Norges flagga över Vingåkers kommunhus.
Vingåkers kommunstyrelseordförande Anneli Bengtsson med Norges ambassadör i Sverige, Aud Kolberg och Sveriges ambassadör i Norge, Cecilia Björner, under den nyss avtäckta plaketten på stationshuset.
Norska ambassadören, Aud Kolberg, talade om de viktiga knutpunkterna, järnvägsstationen och Kjesäters slott.
– Dessvärre, sa hon, är de nästan bortglömda. Det finns få överlevande vittnen, men de är centrala i den norska krigshistorien och i vår gemensamma historia.
Plaketten på Vingåkers stationshus är den fjärde som satts upp på initiativ av norska utrikesdepartementet, men det är den första som placerats på en offentlig byggnad och den första som påminner om flyktingarna.
Plaketten. Delar av texten lyder: "Järnvägsstationen i Vingåker har en plats i Norges krigshistoria. Till Vingåker ankom 43 000 norska medborgare 1942-1945, på flykt från hemlandet som Nazi-Tyskland ockuperat 1940".
Aud Kolberg drog också paralleller till det pågående Ukraina-kriget:
– Det visar oss krigets gruvlighet, med människor på flykt. Vi får inte glömma.
Den svenska ambassadören, Cecilia Björner, konstaterade att Norge och Sverige delas av Europas längsta landgräns. Hon påminde om gränslotsarna, som under världskriget hjälpte flyende från Norge.
– Med plaketten ska vi inte glömma de här människorna. Den ger oss möjlighet att minnas inte bara vår gemensamma historia, utan hela Europas.