I dagsläget får bara hälften av alla som konstaterats behöva specialistvård behandling eller operation inom vårdgarantin och över 3 000 patienter väntar på bokade behandlingar. Det låter kanske mycket, men vid närmare undersökning skiljer sig inte köernas storlek nämnvärt från 2019 – däremot är det fler som har väntat längre.
Bo Tideholm, chef för kirurgin i Region Sörmland, är något förundrad över att köerna inte ser värre ut:
– I hela riket har man utfört ungefär 120 000 färre operationer än förra året, då kan man dra slutsatsen att kön måste ha ökat med motsvarande belopp. Men så är det inte – och då kan man undra var patienterna är nu.
Svaret kan ligga i att fler låtit bli att söka sig till sjukvården – till exempel av rädsla för att bli smittade.
Regionen har mottagit 115 miljoner kronor att lägga på den vård som blev uppskjuten under pandemin. Monica Johansson (S), ordförande för Regionstyrelsen, berättar vad pengarna ska användas till:
– Förutom att tillgodose behoven hos de som redan står i kö handlar det om rehabiliteringsinsatser, både för dem som intensivvårdsbehandlats men också för de som mått psykiskt dåligt till följd av pandemin. Vi ser över möjligheter att till exempel utvidga mottagningar, upphandla och snabba upp processer så att vi kan utnyttja resurser på ett effektivt sätt. Vi ser också en möjlighet i att ta hjälp av närliggande regioner som jobbat på i mer normala spår.
Sedan den första september har vården återgått till ett normalläge, och alla typer av behandlingar och kontroller utförs nu utifrån en behovsprincip. Ambitionen från regionens sida är att jobba ikapp uteblivna behandlingar och kontroller snabbt, så att tillgängligheten den 1 mars 2021 ska vara densamma som 1 mars i år, berättar Bo Tideholm. Marie Engman, kirurg och ordförande i Sörmlands läkarförening, är också positivt inställd till att beta av vad hon kallar "vårdpuckeln", men uttrycker också en ovisshet inför hösten:
– Det kan ju komma en jättebulk med patienter som vi just nu är lyckligt ovetande om, säger Marie och syftar på de som eventuellt väntat med att söka vård tills pandemin avstannat.
Hon berättar också att behovsprincipen gör att vissa grupper med ett lägre vårdbehov riskerar att hamna i kläm:
– Särskilt patienter till ortopeden har redan fått vänta länge på behandling, och för de som till följd av besvären inte kan motionera kan det bli farligt på sikt. Det finns också patienter med förstorad prostata som inte hade behövt gå med kateter om vårdläget vore ett annat.
Men året har inte bara saktat ner vården, på sikt verkar det som att 2020 lämnar en effektiviserad sjukvård bakom sig:
– Det finns gott om lärdomar från det gångna året som vi kan dra nytta av för att effektivisera vården, säger Marie Engman. Till exempel är vi nu vana vid digitala lösningar och telefonkontakter som ger patienter samma kvalitet med lägre tidsåtgång. På så vis kan vi skapa fler resurser kring redan befintlig tid.
Vad som inte går att digitalisera är de screenings som nu återupptagits, men det är många patienter som inte dyker upp:
– När vi nyligen utförde provtagning för livmodershalscancer i Katrineholm kom tre på en fullbokad dag. Normalt har vi två patienter per kvart. Det kostar resurser men utgör också en stor hälsofara – en lätt cellförändring kan snabbt bli värre.