Johan Bergeås märker sina varor med gröna prislappar. Alla fyra som driver verksamheten har sina egna varor och egna swishnummer.
Martin Jerninger skiner upp i ett leende när han hälsar välkommen. Den 300 kvadratmeter stora lokalen på Storgatan i Valla är fylld med möbler, kläder, verktyg och prydnadsföremål.
Förutom Martin är det Sara Bergeås, Johan Bergeås och Lena Sjöman som ligger bakom den nystartade loppisverksamheten Valla pickers.
– Jag har hållit på länge och samlat grejer, köpt och sålt på Tradera. Jag renoverar möbler och tar reda på gamla saker, säger Martin om sitt intresse.
Hans kompis Johan Bergeås har ofta följt med på loppisrundor runt om i närområdet. De brukar packa med sig en termos och några mackor för att kunna vara ute hela dagen.
– Sen hamnar allt i garaget, säger Johans fru Sara, med en suck.
Numera får de inte bara plats med alla sina fynd – folk står nästan i kö för att skänka saker till dem.
– Förr trodde jag att det skulle ta slut på grejer, men nu får jag bromsa och låta bli att hämta vissa saker, säger Martin nöjt.
"Förr trodde jag att det skulle ta slut på grejer att hämta, men nu får jag bromsa och låta bli att hämta vissa saker", säger Martin Jerninger om tillgången på loppisprylar.
Sedan öppningen i början av november har de lärt sig mycket om sakerna de säljer, hur man prissätter och inte minst vad folk vill ha.
– Vi kollar upp vem som har gjort grejer hela tiden, varje gång vi är här lär vi oss något nytt, säger Martin.
– Kunderna lär oss också saker, de kan säga "åh, en gammal sån här", och så berättar de, lägger Sara till.
En kategori som har visat sig vara extra populär just nu är yxor. Enligt Martin beror det på de höga priserna på el.
– Folk hugger ved eftersom det är dyrt att värma upp huset.
"Kunderna lär oss också saker, de kan säga 'åh, en gammal sån här', och så berättar de", säger Sara Bergeås om det roliga med att driva verksamheten. Här står hon med Lena Sjöman.
Alla fyra drivs de av en vilja att motverka slit- och släng-tänket. Att starta loppisverksamhet är, för dem, inte bara en förlängning av ett intresse, det är också en protest mot att fungerande saker kastas.
– Åker jag på soptippen behöver jag nästan ta blodtrycksmedicin. Där finns saker som går att använda i 30 år till, säger Martin och gestikulerar mot raderna av saker i lokalen.
Alla fyra bidrar med prylar till verksamheten. Martin och Johan går ibland runt i lokalen för att titta på de saker någon av de andra har tagit dit.
Själv lagar han gärna sådant som andra vill slänga, och när han bodde i hus hade han en verkstad för sånt.
– Vi kan ta in fler saker eftersom vi kan reparera en del själva. Min dröm har varit att trappa ner på jobbet och hålla på mer med sånt här. Vi får väl se, men det är så himla roligt! Nu står vi här och renoverar grejer och folk kommer hit och pratar och dricker kaffe. Det är fascinerande!
– Vi får köra på och se hur det går, tillägger Johan Bergeås.