Margareta Lundh har också bilderna på den döda katten i sin telefon.
När katten Gato inte dök upp på några dagar började hennes husse, som vi kan kalla för Björn, att undra.
– Hon hade inte visat sig på ett par tre dygn. Katterna brukar alltid komma när jag ropar att det är mat, säger Björn när tidningen är på plats i Valla.
Björn har tre katter till förutom honkatten Gato. Katterna går och kommer lite som de vill, genom kattluckan. De brukar inte gå långt, utan håller sig i trädgården.
Under kattens bortavaro pratade Björn med sin granne, Margareta Lundh i Valla, som gick ut för att leta efter katten.
– Du var orolig när hon aldrig dök upp, så jag tog en titt, säger hon till Björn.
Margareta Lundh gick ut i Björns trädgård för att titta efter katten. Där gjorde hon den fasansfulla upptäckten.
– Jag såg något svart och tänkte att hon fastnat i busken. Men så såg jag att hon hängde, att det var ett snöre knutet hårt runt hennes hals. Första tanken var att hon fastnat i något snöre, men sedan såg jag knuten.
Chocken var stor. Björns röst bryts när han pratar om sin katt. Margareta Lundh berättar hur hon skrek och grät och att hon inte får bort bilden av den hängda katten ur sitt huvud.
Hon fick hämta en avbitartång för att klippa upp snöret som katten hängde i. Det var lindat två varv runt halsen på djuret och såg ut som ett persiennsnöre.
– Det här tog hårt på oss. Vi är stora djurvänner allihop, säger hon och får medhåll av sin man, Göran Lundh.
Margareta Lundh tar upp bilder i mobilen, på katten Gato när hon hade kattungar.
Björn funderar förstås på varför någon gett sig på hans katt, men också på hur det kan ha gått till.
– Jag vet inte om någon gått in på gården och tagit henne, men jag tror inte riktigt det. Hon var så skygg och svår att fånga. Kanske har de först fångat henne i bur och sedan bedövat henne med ett slag, innan de knutit snöret runt halsen på henne.
Händelsen har polisanmälts som djurplågeri. Kommissarie Peter Göransson vid polisen i Katrineholm konstaterar att det kan vara svårt att hitta den som dödat katten. Förhoppningen är att någon sett eller hört något.
– Om vi förutsätter att någon har gjort det med vilje, är det otroligt grymt och vidrigt, säger han.
Han kan inte påminna sig något liknande fall i vårt område, men konstaterar att man ibland hör talas om djurplågare på andra håll.
Nu funderar Björn på att sätta upp en kamera i sin trädgård.
– Det finns två typer av människor. De som accepterar att vi inte är ensamma på jorden och så de som inte tål andra arter, säger han.