– Det känns fantastiskt, säger 19-årige Gustav om att bidra med det han är duktig på – och tycker så mycket om: att bygga fågelholkar.
Av granvirke från familjens ägor. Perfekt sammanfogade holkar, målade faluröda i trots mot coronavirusets framfart.
Gustav Eriksson vill inget hellre än att covid-19 snabbt ska botas och försvinna. Så han gör vad han förmår, med borr- och skruvmaskin, hyvel, spik och hammare. Han vet precis hur.
– Om man inte förborrar spricker det, visar han och borrar hål i en entumfyra.
Vanligtvis brukar Gustav, som har en autistisk funktionsnedsättning, arbeta i kommunens dagverksamhet och mediegruppen. Där gör han Resurscenters tidning Hasselbladet och olika beställningsjobb.
För en månad sedan stängdes verksamheten på grund av smittorisken. Nu går Gustav hemma, ”socialt distanserad” tillsammans med familjen utanför Valla. Hans bror som också är funktionsnedsatt får absolut inte bli smittad.
Coronavirusets spridning från Wuhan till Valla är riktigt otäck, tycker Gustav.
– Kineserna skulle ha ett riktigt slakteri. Och absolut inte slakta katter och hundar, säger han allvarligt.
Flera av hans arbetskamrater bor i gruppbostäder. Han vet att också personalen där behöver skyddas, berättar mamma Susanne Johansson Eriksson:
– Han frågade vad man kan göra för att skydda sig mot smittan. Då började vi prata om skyddshandskar och ansiktsmasker. Då sa Gustav: ”Men då behöver man pengar”.
Det kan man tjäna på fågelholkar, vet han. Sådana har Gustav tillverkat sedan han var åtta. Ibland har han sålt dem för att finansiera en annan passion: lego.
Att han har tummen rätt i hand är inte konstigt. Morfars morfar var snickarmästare Edward Eriksson, som startade lilla Åsa snickeri. Det är Gustav stolt över.
Och nu är han själv i full gång vid snickarbänken, från lunch till kvällning. Ted Gärdestad på cd-spelaren håller honom sällskap. "Vilken härlig dag", sjunger Gustav.
Ett 50-tal holkar är hittills beställda via sociala medier. Föräldrarna hjälper till att beställa skyddsmateriel från grossistföretag. Det distribueras sedan till vård- och omsorgsförvaltningen.
– Det är viktigt att Gustav har sysselsättning. Men det handlar också om att han vill vara en hjälte. Och det tycker jag att han är, ler mamma.
– Tack, säger hjälten och tar nya tag med hyveln.