Handlaren Fredrik Rosengren beskriver det enorma stöd han fick, tiden efter att det brunnit i Tempoaffären i Valla. "Jag har aldrig sett så mycket folk i Valla, som då. Det var helt sjukt!"
När man går in genom matbutikens automatiska dörrar, möts man av doften av citrus. Röklukten har släppt sitt grepp om Tempo, som brandhärjades i slutet av november. Handlaren Fredrik Rosengren möter kunderna med ett leende på läpparna och hälsar på dem med namn.
– En sån här butik, den enda på orten, blir ju knutpunkten i samhället, säger han.
Därför fanns det aldrig på kartan att butiken skulle hålla stängt, inte ens dagen efter branden.
– Det här var under "black week", när det bara vällde in paket. Prioriteten blev att sanera vid postutlämningen så att den kunde hålla öppet, berättar han.
Branden startade efter 02-tiden, natten mot torsdagen den 24 november, och hade kunnat sluta helt annorlunda. Tack och lov fanns en väktare i grannorten Sköldinge vid tillfället, som var på plats efter fem minuter och kunde ringa efter räddningstjänsten. Det tog bara tio minuter, innan de var på plats och kunde påbörja släckningsarbetet.
– De uppskattade att det bara brunnit i 25 minuter, men det var ändå sot och rök i hela butiken. Tänk hur det hade blivit om det brunnit i fem timmar?, säger Fredrik Rosengren.
Efter branden följde en intensiv period av sanering. Sot hade smugit sig in under diskar och inuti kylar, trots att de är försedda med glasdörrar. Fredrik Rosengren uppskattar att personalen la 300 arbetstimmar på att städa den sotiga matbutiken, och än idag är butiken inte återställd till samma skick som innan branden.
– Vi har torkat av varenda jävla chipspåse. Men mitt i allt elände är jag glad och stolt över att butiken står kvar, och att folk ställer upp när det gäller, säger han.
Man kan lugnt säga att branden blev ett bakslag för den lokala livsmedelsbutiken, men det har snarare sporrat Fredrik Rosengren till att kämpa hårdare, än att ge upp.
– Jag är en sån människa som, när det händer jobbiga saker, blir stark. Man går i nån slags adrenalinbubbla och bara kör, jag funderade inte så mycket där och då. Tankarna kom mer i efterhand.
Dessutom spår han en positiv trend för små butiker som hans egen. Han ser en tendens hos unga familjer, att handla ofta och lokalt, snarare än att göra veckoinköp på storköpsaffärerna.
– Det är ett annorlunda tänk jämfört med min generation, de planerar inte för att äta lövbiff på lördag redan på måndagen. De kommer och handlar det de ska äta ikväll och kanske imorgon, säger han.
"Det blev inga materiella skador, förutom de på aggregatet. Men vad det ställde till det!", säger Fredrik Rosengren, som syftar på att hela butiken fylldes med ett lager av sot, trots att branden var begränsad.
Men en sak förvånade, ja nästan berörde, Fredrik Rosengren, dagarna efter branden. Mitt i allt det röriga, ställde människor upp som aldrig förr. Helgen efter branden hade butiken "brandrea", där alla varor såldes till halva priset.
– Jag har aldrig sett så mycket folk i Valla, som då. Det var helt sjukt!, säger han.
Personalen, som var tvungna att återvända till en arbetsplats präglad av eldens lågor, högg i från första stund.
– När det händer en sån här sak börjar man tänka; om det hade brunnit ner, då hade man inte haft något jobb kvar. Alla småproblem blir inte lika viktiga då, säger han och fortsätter:
– Man har sitt jobb, ens arbetsplats står kvar, så gör man det bästa av situationen. Det har alla i personalen ställt upp på. Man är ju ensam i världen, och man kan inte göra något själv. Vi är ett team, så är det ju.