Familjen med udda extrajobbet – skrämmer besökarna

Hela familjen Stenberg har ett udda fritidsintresse: de älskar att skrämmas.
På lördag deltar de som statister i Valla, där de ska väcka obehag under skräckrundan.
– Ju mer folk skriker, desto mer exalterad blir jag, säger Mia Stenberg.

Wilma Stenberg sminkar pojkvännen Alvar Johnander.

Wilma Stenberg sminkar pojkvännen Alvar Johnander.

Foto: Olle Peterson

Valla2024-11-01 17:03

När mörkret lägger sig över Valla, kommer många att känna kalla kårar när de vandrar genom de smala gångarna i labyrinten, omgivna av zombies, demoner och andra otäcka varelser. Mitt bland allt detta står Mia Stenberg, till vardags trafiklärare, tillsammans med sina två döttrar Wilma, 18, och Sofia, 12, redo att skrämma slag på alla som vågar sig in.

– Det bästa med att vara statist är att få kliva in i en roll och agera på ett sätt man aldrig skulle göra i vardagen. Jag älskar att skrämma folk, även om jag själv är livrädd för minsta lilla, säger Mia Stenberg med ett skratt.

Mias döttrar Wilma och Sofia har ärvt sin mammas entusiasm. De har varit med i tre år och älskar också att skrämmas.

 – Vi har alltid haft en nära relation, och det här är en kul sak vi gör tillsammans varje år. Det här är årets höjdpunkt, säger Mia och får medhåll från Sofia.

– Skulle jag säga att hon inte fick vara med, då skulle det bli ramaskri, säger Mia.

Vad är det roligaste med att vara statist?

– Det bästa är att få skrämma folk och framför allt tonårskillar som ska leka modiga. Att sen få höra dem skrika är väldigt roligt, säger Wilma, som också är delaktig i att planera och bygga skräckrundan.

Mia håller med.

– Det är den bästa känslan, ju mer folk skriker, desto mer exalterad blir jag, säger Mia med ett leende innan hon lägger till:

– Herregud, jag låter ju som en psykopat.

undefined
Alvar Johnander, Wilma Stenberg, Sofia Stenberg och Mia Stenberg.
undefined
Wilma Stenberg.

Familjen Stenberg har deltagit i Halloween 2.0 i Valla sedan starten 2020. Allt startade i trädgården hos familjen Odre men har växt till att bli en av de mest omtalade skräckupplevelserna i vårt område. Mia berättar att hon alltid går in helhjärtat i sina roller. Ett år var hon så engagerad att hon både tappade rösten och skadade handen.

– Jag gick all in och hade handbojor på mig som jag stod och slog mot ett rör för att det skulle bli ett obehagligt ljud, samtidigt som jag stod och skrek. Min hand var helt blå i tre veckor efteråt och jag kunde inte prata, säger hon.

Det är inte bara i Valla som familjen Stenberg deltar i skräckarrangemang. De har även agerat statister i det stora skräckloppet ”Run for your lives” i Örebro, vilket är ett av Sveriges största halloween-event. 

– Det har blivit vår grej. Vi älskar att klä ut oss och skrämmas, berättar Mia, som också syr alla dräkter till alla karaktärer.

Att skrämma folk är ett ansvar som Mia tar på allvar, och hon är noga med att läsa av besökarna. 

– Man vill ju inte ge någon en hjärtattack, säger hon och fortsätter:

– Jag känner av hur personer reagerar. Om de blir för rädda eller bara står och skakar, då backar jag. 

undefined
Så här blev resultatet av den "simpla halloweensminkningen.
undefined
Mia Stenberg är ansvarig för statisterna i Halloween 2.0 i Valla.
undefined
Mia Stenberg är ansvarig för statisterna i Halloween 2.0 i Valla.

Särskilt försiktig är hon med barnen. I barntältet, som är en del av eventet, får barnen säga "bu" om det blir för läskigt, och då backar statisterna direkt.

 – Vi vill inte skrämma de minsta barnen. Sedan är det tragiskt när föräldrarna tar med sina små in till det stora tältet. Barn mår inte bra av den rädslan.

Totalt är det 30 statister som jobbar i blandade åldrar, som utför en form av fritt rollspel. Vissa syns dock mer än andra.

– Det är lika läbbigt att träffa en vuxen som att träffa ett barn i tältet. Våra yngsta statister, alltså de är läbbiga som tusan att stöta på. Vi har några statister som är väldigt introverta, som inte vågar agera utåt, men de är jättebra bakom ett skynke eller en vägg.

– Att ha 20 personer som bara vill agera blir för mycket. Då får man inte den här obehagskänslan, som man får när man känner att någon står bakom en.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!