Tankarna om hemundervisning kom när Lukas var ett-två år och skulle börja dagis. Innan Jenny Lantz fick barn var hon, enligt sin egen beskrivning, en feministisk vänsterpartist som var positiv till att låta sina barn gå på dagis.
- Både jag och Nicklas kunde påverka hur vi jobbade och behövde aldrig dagis, men vi provade det ändå eftersom man "ska" det, säger Jenny Lantz.
De insåg snart att konceptet inte passade dem och beslöt att Lukas, som i dag är nio år, och senare hans småsyskon sexårige Beppe och tvåårige Frode skulle stanna hemma. När det blev dags för Lukas att börja första klass gick barn- och utbildningsnämnden i Flens kommun med på att han fick undervisas hemma.
Inför varje termin träffar de en lärare och rektor som berättar om kursplanen och i slutet av terminen kommer läraren hem till familjen. Lukas får då göra olika tester för att kontrollera att han når upp till kunskapskraven, och hittills har han gjort det.
De använder pedagogiken unschooling som innebär att barnen ska lära utifrån vad som händer i vardagen.
- Om vi till exempel ser en död mus i skogen läser vi om den sortens möss och barnen får skriva en artikel om det. Det blir biologi och naturvetenskap på ett handfast sätt, och även handskrivning. Lukas är galen i pokémonkort och därför satt vi länge och översatte engelskan på dem till svenska. Sedan använde vi korten i pokémonmatte, säger Jenny Lantz.
Jenny och Nicklas Lantz menar att inte heller den sociala biten är ett problem, och det märks att de har fått frågan förut. Lukas och hans småsyskon leker med jämnåriga, ibland åker de till Stockholm och går på museer med andra barn som hemundervisas och dessutom träffar barnen människor när de följer med sina föräldrar i vardagen.
- Du behöver inte gå i skolan för att bli social, säger Jenny Lantz.
- Aldrig senare i livet kommer du att umgås med en stor grupp av jämnåriga som i skolan. Inga arbetsplatser ser ut så längre, tillägger Nicklas Lantz.
Lukas själv säger att han tycker att det är bra att ha mamma och pappa som lärare. På frågan om han är nyfiken på hur det skulle vara i skolan dröjer han lite på svaret.
- Ibland. Jag kanske skulle ha ännu fler kompisar då, fast jag har ganska många kompisar nu också. Nej, om jag fick välja skulle jag ändå ha hemundervisning.
Hemundervisning väcker känslor. Jenny och Nicklas Lantz har därför tvekat inför att berätta i media om hur det fungerar i deras hem. I och med förslaget till ny skollag som gör det svårare att undervisa hemma vill de avdramatisera undervisningsformen.
- Anledningen till att vi har hemundervisning är inte att vi tycker att skolan är dålig, min vuxna dotter håller till och med på att utbilda sig till lärare, utan att vi vill vara tillsammans. Hemundervisning skulle passa många fler, men långt ifrån alla, säger Nicklas Lantz.
Den vanligaste fördomen som de mött är att alla som hemundervisar är religiösa fanatiker som vill hålla barnen undan samhället.
- Om kommunen sköter sin insyn ska det inte kunna hända. Vi välkomnar insyn, säger Jenny Lantz.
Om regeringens förslag till skollag antas av riksdagen blir det i stort sett omöjligt att fortsätta bedriva hemundervisning när det inte finns särskilda skäl för det. Familjen Lantz ska i så fall pröva lagen. Som en absolut sista utväg kommer de att flytta till Åland, som har läroplikt i stället för skolplikt.
- Lagen kommer även att slå hårt mot vanliga Svenssons som vill ta med barnen till Thailand en månad. Samhället tar ifrån ansvaret från föräldrarna, säger Nicklas Lantz.