2011 dog 250 000 – är katastrofen här igen?

Över en miljon somalier har flytt undan torkan, som nu varat i flera år och gör livet på landsbygden omöjligt. De har ingenting kvar och ingenstans att ta vägen.

Hjälporganisationer har upprättat flyktingläger där mat och viss vård erbjuds. Det "boende" som erbjuds är en uppritad kvadrat i sanden. Jakob Wernerman, chef för humanitärt bistånd på svenska Sida, verkar själv smått chockad över förhållandena, efter att ha besökt ett läger nära Kismayo i söder.

– Jag måste säga att det är anmärkningsvärt hur lite som finns. Det är ett av världens absolut fattigaste länder, myndigheternas resurser är nästintill noll.

Döden ett faktum

I lägren bygger folk skydd av vadhelst de hittar.

– Man får en rispåse, och då använde man påsen för att lägga på sin hydda som mest består av pinnar och lera annars, berättar Wernerman.

Ändå är lägret det i särklass minst dåliga alternativet. I de flyendes hemtrakter har djuren dött och skördarna uteblivit. Somalias regering och FN har ännu inte utropat svälttillstånd i landet, men Wernerman är tydlig:

– Folk dör i dag, av matbrist. Folk dör av smutsigt vatten och sjukdomar. Det är ett faktum.

Vad gäller det akuta läget, mat för dagen, ser han positiva tecken från världssamfundet.

– Pengar kommer in nu – frågan är om det är för sent.

– Människorna gör allt de kan för att inte trilla ner i det här svarta hålet, säger Jakob Wernerman.

Allt hårdare smäll

Men sedan? Torkkatastroferna kommer tätare och tätare. Efter svälten 2011 blev det svår torka även 2016–2017, och nu en ny extremt torr period sedan 2020 – som vi ännu inte ser slutet på.

– Det är ju inte så att samhället har återhämtat sig sedan 2011, smällen blir allt hårdare, säger Anna Saleem Högberg, svensk biståndschef för Somalia men normalt stationerad i Kenya.

Hon har även jobbat mycket i Sudan, som i stället för torka de senaste månaderna drabbats av svåra översvämningar.

– Hela Afrikas horn präglas av klimatkrisen: Det regnar för mycket eller det regnar inte alls.

– Utan långsiktiga lösningar kommer kostnaderna, i människoliv och för att rädda människoliv, bara att öka.

Livet fungerar inte

Saleem Högberg och Wernerman trycker alltså båda på att bredvid den akuta hjälpen måste andra åtgärder till, en omställning.

– Det ser mer och mer ut som att det sätt som man levt på i tusentals år inte kommer att fungera längre – vad gör man då? Kan man inte försörja sig som herde måste man ha något annat, säger Saleem Högberg, och låter ändå lite positiv kring möjligheterna:

– Somalia, precis som andra länder på Afrikas horn, har ju väldigt ung befolkning.

– Jag pratade med kvinnor som varit i det lägret i elva månader. De vill ha möjlighet till skolgång för barnen, arbete. De vill bosätta sig där, berättar hon efter resan i Somalia.

Kvinnor och barn utgör stora andelar av de flyende, liksom äldre. Det beror bland annat på att extremiströrelsen al-Shabaab fortfarande kontrollerar delar av landsbygden. Det är farligare för män i vapenför ålder att resa.

– Man flyr torka, man flyr smutsigt vatten, man flyr våldet, säger Saleem Högberg.

Blir obeboeligt

Och utsikterna till att återvända, till livet som varit och till gamla boplatser, är alltså för många små.

– Vi fick höra det från alla vi pratade med: Det här är ingen tillfällig katastrof, det här är en ny verklighet, säger Wernerman.

Klimatförändringarna fäller därmed en dyster dom för tiden då dagens nyfödda är medelålders.

– Precis som vissa öar kommer att försvinna så är prognoserna att år 2080, eller något sådant, så kommer Somalia till stora delar att vara obeboeligt, säger Wernerman.