Ett års krig – så har Putin strypt allt motstånd

Innan den storskaliga invasionen inleddes samlade Vladimir Putin sitt säkerhetsråd i en pampig sal i Kreml. I ett koreograferat och tv-sänt möte uppmanades rådet, de mäktigaste människorna i Ryssland, att komma med synpunkter på presidentens planer för Ukraina. Det stod snabbt klart för den nervösa gruppen, och för åskådarna, att han inte ville ha några invändningar.

När ryska styrkor marscherade in i Ukraina tre dagar senare marscherade ryssar ut på gatorna i många städer med plakat: "njet vojne" – nej till krig.

Polismakten slog tillbaka med kraft och inom loppet av några veckor hade omkring 15 000 människor gripits i samband med protester och motståndshandlingar. Det blev straffbart att använda ordet "krig" och att ifrågasätta militären.

Merparten av Rysslands få fria medier förbjöds. Plattformar som Facebook och Twitter likaså. I stället har statspropagandan tagit en mer aggressiv ton.

"Många är rädda"

– Putin känner sig i högsta grad hotad av all form av kritik och oberoende rapportering, oavsett om den kommer från journalister eller människorättsutredare. Han har gjort en samlad ansträngning för att strypa civilsamhället i landet, säger Tirana Hassan, tillförordnad vd vid Human Rights Watch, till TT.

Människorättsorganisationen har tvingats bort från Ryssland efter att ha verkat där i 30 år. Kremls repression är en av många saker som borde ha fått omvärlden att reagera långt tidigare, anser Hassan.

– Mänskliga rättigheter är ofta kanariefågeln i kolgruvan (en varningssignal). Flagranta angrepp från despoter, diktatorer och autokrater på mänskliga rättigheter och civilsamhället är en indikator på att de kan gå mycket längre.

Hundratusentals människor har valt att lämna Ryssland. Hittills kan det handla om upp emot eller fler än en miljon.

22-åriga Olga berättade hur polisstyrkor stormade hennes arbetsplats, en reklamfirma i Moskva, för att leta efter material som skulle kunna uppfattas som uppviglande. De kollade igenom datorer och telefoner. Hon åkte sedan till Armenien på obestämd framtid.

– Många är för rädda för att prata om det som sker, även om de inte stödjer invasionen. De har barn, föräldrar och befarar att människor som de älskar ska straffas, sade hon till TT i maj.

Protester före kriget

Förtrycket trappades snabbt upp vid invasionen, men det var inte något nytt. Ryssland har aldrig varit en fullgod demokrati och under åren före kriget hade missnöjesrörelser kvävts i hög takt.

2017 och 2018 demonstrerade folkmassor i ett hundratal städer och orter mot den djupgående ryska korruptionen. Sommaren därpå hölls protester i Moskva mot misstänkt valfusk.

2020 blev på många vis ett ödesår. Först såg president Putin till att den ryska grundlagen skrevs om, bland annat så att han fick möjlighet att sitta kvar på sin post mycket längre än vad tidigare lag tillät.

Under sommaren förgiftades den oppositionelle förgrundsfiguren Aleksej Navalnyj, som flögs till Tyskland för vård.

Ovanligt stora protester blossade också upp i Chabarovsk i Fjärran östern, till följd av att den populäre guvernören Sergej Furgal – en av få höga ledare som inte valts ut av Kreml – hade anklagats för brott och blivit ersatt.

Några månader senare kastade Aleksej Navalnyj en handske när han återvände till Moskva. Han fängslades, stora protester bröt ut och under 2021 greps och fälldes tusentals demonstranter.

Lämnat öppet för fler

Vid sidan av det vittnar många människor och organisationer om en omfattande förföljelse i form av hot, polisbesök eller repressalier i arbetslivet.

I höstas inledde Kreml en allmän mobilisering till kriget. Den 25-årige Moskvabon Michail gick ut på gatan och demonstrerade, men upptäckte att det var allt färre som slöt upp. Han valde att åka till Israel för att inte bli skickad i krig.

– För min del har det nog inte varit lika svårt som för många andra som först nu har insett att politiken faktiskt kan påverka ditt liv. Men det har varit väldigt svårt emellanåt, då det har känts som att man bor i ett fiendeland, sade han till TT.

Mobiliseringsordern gäller formellt fortfarande, vilket väcker farhågor om att fler kommer att bli skickade till ett krig där tiotusentals ryssar redan har dött.

I en intervju med tidningen Vedomosti i december anförde Andrej Klisjas, ordförande i det ryska federationsrådets konstitutionsutskott, att det inte spelar någon roll om ordern dras tillbaka eller ej.

– Det finns trots allt … ingen större makt i vårt land än presidentens egna ord.