Libanons fifflande elit tros behÄlla makten

För första gÄngen sedan 2018, dÄ kriserna började avlösa varandra i Libanon, gÄr landet till val. Men fastÀn en majoritet av befolkningen försatts i fattigdom, vilket det sittande styret ges skulden för, sÄ pekar mycket pÄ att det blir samma politiska elit som Äterigen kniper makten.

Kampanjaffischer pryder husfasader i Beirut inför valet.

Kampanjaffischer pryder husfasader i Beirut inför valet.

Foto: Hussein Malla/AP/TT

Libanon2022-05-14 06:37

Sedan det förra parlamentsvalet i Libanon Àgde rum har landet genomgÄtt en proteströrelse som avsatt flera ministrar, en av de största explosionerna i vÀrldshistorien och en ekonomisk kris som VÀrldsbanken benÀmner som bland de vÀrsta i modern tid.

Söndagens val Àger rum i ett Libanon som beskrivs som lika sargat som under inbördeskriget som hÀrjade mellan 1975 och 1990. En övervÀldigande majoritet av landets sex miljoner invÄnare lever under fattigdomsgrÀnsen.

Kriserna har lett till att antalet oberoende kandidater som inte tillhör nÄgra av de traditionella partierna ökat, som alternativ till den politiska elit som drivit landet in i kriserna.

"Den ekonomiska krisen var helt och hÄllet möjlig att undvika; den var i sjÀlva verket skapad av misslyckad regeringspolitik", skriver FN:s Libanonobservatör i en ny rapport, dÀr han uppmanar landet att vÀlja en ny riktning.

ÄndĂ„ Ă€r sannolikheten stor att de politiska partier som suttit vid makten sedan inbördeskriget tog slut 1990 lyckas behĂ„lla greppet om parlamentets 128 platser.

– Jag tror inte att mĂ„nga oberoende kandidater kommer att vinna. Det kommer att bli samma elit som förut. Och om inte sĂ„ blir det deras söner, sĂ€ger Rola El-Husseini, docent i politisk sociologi vid Lunds universitet.

LamslÄende korruption

Anledningen stavas klientelism. Libanons politik baseras pÄ det sÄ kallade Taifavtalet som slöts under inbördeskriget 1989. Enligt det ska makten fördelas mellan olika religiösa grupper. En mer informell maktfördelning baserad pÄ religiös tillhörighet har dÀremot funnits i bruk Ànda sedan 1920-talet.

Detta system har gjort att befolkningens lojalitet ligger hos religiösa samfund, klaner eller lokala byar, snarare Àn hos staten. Politiska sakfrÄgor hamnar i skymundan och ledarna för dessa samfund Àr ofta mÀktigare Àn statsapparaten nÀr det gÀller vardagsnÀra frÄgor.

– Ofta Ă€r det inte merit eller utbildning som spelar nĂ„gon roll, utan vem man kĂ€nner, sĂ€ger Rola El-Husseini, som skrivit böcker om maktfördelningen i Libanon.

Den politiska eliten tenderar att byta lojalitet mot andra förmÄner. Den som söker jobb har till exempel störst chans att fÄ napp genom hjÀlp frÄn det religiösa samfundet, som kan fördela statliga resurser till kontakter inom församlingen.

– Det finns personer som jobbar pĂ„ tĂ„gmyndigheten i Libanon och hĂ€mtar ut lön – fastĂ€n inga tĂ„g gĂ„tt pĂ„ flera Ă„rtionden.

Om personerna som nu sitter pĂ„ maktpositioner byts ut befarar mĂ„nga libaneser att deras enda kĂ€lla till nĂ„gon sorts inkomst och stabilitet gĂ„r förlorad – fastĂ€n rĂ„dande system fĂ„tt valutan som de fĂ„r sina löner i att tappa 90 procent av vĂ€rdet sedan 2018.

SkrÀddarsytt system

En massiv mobilisering för förÀndring har skapat ett visst momentum inför Ärets val. I frÀmst huvudstaden Beirut har rörelsen samlat stöd hos den högutbildade medelklassen.

I Är har ocksÄ ungefÀr fyra gÄnger sÄ mÄnga libaneser ur diasporan registrerat sig för att rösta, jÀmfört med valet 2018. Mycket hopp har lagts pÄ deras axlar, dÄ de anses vara tillrÀckligt fria frÄn inhemska religiösa pÄtryckningar för att kunna rösta fritt pÄ kandidater som faktiskt erbjuder en lovande politik. Men antalet diasporaröster utgör bara 6 procent av den sammanlagda röstberÀttigade befolkningen, enligt en rapport frÄn tankesmedjan Arab Reform Initiative.

De flesta röster vÀntas i stÀllet komma frÄn lÀgre utbildade libaneser pÄ landsbygden, dÀr de religiösa samfunden fortfarande utövar stor makt.

VÀgen till förÀndring försvÄras ytterligare av att sittande politiker skrivit om vallagarna inför i stort sett varje val sedan 90-talet, sÀger Rola El-Husseini.

– Systemet Ă€r skrĂ€ddarsytt för att den politiska eliten ska behĂ„lla makten.

Fakta: Libanons statsskick

I Libanon delas makten upp efter religion.

1989 skrevs ett formellt avtal om maktfördelningen, som faststÀller att presidenten ska vara kristen maronit, premiÀrministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.

En mer informell maktfördelning baserad pÄ religiös tillhörighet har dÀremot funnits i bruk Ànda sedan 1920-talet.

Det sekteristiska systemet kritiseras ofta för att motverka bildandet av tvÀrpolitiska partier över religionsgrÀnserna och för att förstÀrka lÄsningar mellan folkgrupperna. Statens makt anses ocksÄ vara svag i jÀmförelse med de olika religiösa gruppernas inflytande.

MÄnga toppolitiker som i dag styr landet tillhörde miliser som stred under inbördeskrigen mellan 1975 och 1990. En amnesti efter krigen gjorde det möjligt för krigsherrarna att sadla om till att bli politiker.

KĂ€lla: Landguiden

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!