Det är i Kalmar allt utspelar sig och Mikael Kjellander i nystartade Julita triathlon tar sig an utmaningen för andra gången. Det gör att han har en viss rutin på hur allt går till.
– Till skillnad mot förra året då nervositeten tog överhand så är känslan i år att det är kul att vara en del av arrangemanget, säger Mikael på onsdagseftermiddagen.
Han och familjen har slagit sig ner på en camping på Öland och han har precis varit inne i Kalmar och registrerat sig.
Förra året hade Mikael tiden 10 timmar och 52 minuter och hans mål är att även i år försöka ligga runt tio timmar. Det svåra när det gäller att vara ute så länge är konstigt nog inte det fysiska, utan den mentala biten.
– Jag delar upp tävlingen och varje disciplin i olika delar och moment. Simningen är lite svår att dela upp för det är ett varv. Det gäller även cyklingen, men där är en del av loppet på Öland och en del norr om Kalmar så vi korsar bron två gånger. När det gäller löpningen är det tre varv, där försöker jag ta ett varv i taget i stället för att tänka att det är ett maratonlopp.
Mikael tycker att den tuffaste delen i Ironman är simningen, som är det inledande momentet i tävlingen.
– Att ta sig 18 mil på cykel och springa ett maraton är lite lättare att tvinga sig igenom, det går ju att stanna och vila, det går det inte att göra på samma sätt i simningen.
Många tankar far genom huvudet när det börjar gå tungt, berättar Mikael.
– När du har avverkat 12–14 mil av cyklingen då börjar det göra riktigt ont i kroppen: axlar, nacke och ben, då ska man pressa sig ytterligare fem–sex mil. Jag vill minnas i fjol att första halvan i löpningen gick ganska lätt, men sedan blev det riktigt jobbigt.
På torsdagskvällen samlades hela Katrineholmsgänget för ett snack galna motionärer emellan.
– Det är roligt att vi är ett gäng för vi kommer nog att stöta på varandra under loppet, i alla fall under löpningen. Där blir det nog ett och annat ögonblick när vi möts och kan heja på varandra.
Blir det en kamp också, för man vill väl inte få stryk av en katrineholmare?
– Jag har inte tänkt så mycket på det, men det är klart att det vore kul att vara bästa katrineholmare.