1984 stod det lilla radhuset i Trelleborg färdigbyggt. Utanför altandörren fanns det en uteplats med staket och plats för amplar på rad i överliggaren.
– Trädgården har växt fram. Pojkarna, jag har tre pojkar, spelade mycket boll så vi hade ju gräsmatta från början. När de blev större så åkte bollarna över till gatan och grannen, så de fick hitta en ny större gräsplan.
Lena Richter säger att hon tror att trädgårdsintresset började med örter. I dag är intresset betydligt större än så och hon delar det med många vänner.
Hon inspireras av och lyssnar gärna på trädgårdsdesignern Heidi Palmgren.
– Hon säger att man inte ska vara rädd att bryta av trädgården.
Så har Lena Richter gjort, dels med en buxbomshäck, dels med en ligusterhäck.
Buxbomshäcken kommer från en rivningsträdgård. Den var alldeles benig när Lena Richter tog sig an den och gav den kärlek.
– Jag gillar det gröna. Jag tänker också mycket vinter, så att det är grönt på vintern också, så att inte allt bara försvinner.
Bambun är en annan grön favorit.
– Nu har jag köpt den här svarta bambun. Den gillar jag. Hasselört, bergenia, plättar i luften och så Afrikas vita lilja, dem gillar jag också.
Det gröna ackompanjeras främst av vita blommor. Men även en och annan rosa höstanemon och luktärter. På senare år har det också kommit in fler och fler rosor i trädgården.
– Jag älskar det vita mot det gröna. Själv har jag inte heller mycket färg på mig. Jag tycker om det lugna, avskalade. jag blir lugn, jag mår bra av det.
Även om Lena Richters radhusträdgård är liten så finns det alltid utrymme för nya kreativa idéer.
– Jag tänker ofta att "nu kan jag inte göra något mer", men så säger det bara pang och så kommer jag på något nytt.