Det pågår livliga samtal, avbrutna av skratt, vid ett långbord på Inferno där kartongerna med lunchpizza blir alltmer tomma. Katrineholms ungdomsrevy tycks redan ha funnit den rätta stämningen, trots att sju av de 15 som ingår i ensemblen är nya i gänget.
Det var Lena Sirrewius son Kristoffer Andersson som startade ungdomsrevyn 2006. Han var för ung för att vara med i "stora" revyn men ville inte vänta.
– Han växte ju upp bakom scenen, säger Lena Sirrewius som än en gång regisserar ungdomsrevyn.
Många i ensemblen har under åren försvunnit till jobb och studier på annan ort. Men några i den ursprungliga stommen är kvar, och arbetssättet är detsamma.
– Ungdomarna skriver och framför allt. Katrineholm är fantastiskt, säger Lena Sirrewius som imponeras av kulturlivet, inte minst det som ungdomarna driver framåt.
I och med kickoffen förra helgen påbörjades arbetet i grupper med att forma revyn. Precis som i den "stora" revyn handlar produktionen mycket om "gör det själv", med stor uppfinningsrikedom och fantasi när numren skapas.
– Alla får plats. Jag har aldrig hört någon säga att det är skönt att det är slut. Många har fått vänner för livet, säger Lena Sirrewius.
Producenten Daniel Karlsson, som har varit med ända från början, konstaterar att ungdomsrevyn under åren har fått kämpa med lokalfrågan. Först stängdes av säkerhetsskäl gamla Palladium där revyn höll till. Sedan, när Logistikcentrum byggdes, riskerade revyn att stå utan lokal. Till slut kunde föreställningen spelas på Perrongen.
Just att ungdomsrevyn helt och hållet tillhör ungdomarna är en styrka, anser Linus Gustafsson som är regiassistent.
– Det blir ett helt annat ansvar när man gör allt. Man växer som människa.
Det gemensamma ansvaret märks redan på denna första kickoff. Oliwer Carpman, som medverkar för tredje året, har en dator i knät och skriver på en sketch.
– Det är en lång process, från skrivande till föreställning. Vi blir som en familj, säger Oliwer Carpman som ser fram emot att umgås med hela gänget.
Linn Andersson är helt ny i Katrineholms ungdomsrevy.
– Det ska bli jättekul. Jag har ju sett revyerna, och den stora Katrineholmsrevyn, säger Linn Andersson som längtar efter det färdiga resultatet.
– Och det ska bli roligt att få känna gemenskapen och lära känna alla.
Att döma av surret runt långbordet lär det gå som en dans. För som Daniel Karlsson fastslår:
– Här kan man vara som man är.