Rockaren gör skådisdebut på Stora Djulö herrgård

Scenvana är någonting relativt, har Peter Henriksson kunnat konstatera. Det är en sak att spela med ett band och en annan att spela teater. Men nu begår musikern skådespelardebut.

Teater2016-09-04 14:30

Det är en lång process som har lett fram till den 2 oktober, då det blir premiär på Stora Djulö herrgård för enaktaren "Pity the poor boy". "Stackars pojk" skulle titeln kunna översättas med.

Jenny Wistbacka Cronholm, manusförfattare och regissör, började låta historien ta form för runt två år sedan. Redan då hade Peter Henriksson, lärare på Kulturskolan och musiker i Hellsingland Underground och Ramblin´ Rascals, visat intresse för skådespeleri.

Men projektet hamnade i malpåse till försommaren i år, när Jenny Wistbacka Cronholm, som liksom övriga involverade har många järn i elden, upptäckte att det fanns en lucka i kalendern.

Luckor är till för att fyllas, så nu pågår repetitionerna av "Pity the poor boy" som handlar om en bitter rockstjärna på rehab. Huvudrollen spelas av Peter Henriksson.

– Det handlar om en tidigare rockmusiker som tycker att livet har behandlat honom orättvist. Han tycker synd om sig själv, säger Jenny Wistbacka Cronholm.

– Andra har inte insett vilket geni han är, inflikar Peter Henriksson som tillägger att Casher, som den avdankade stjärnan heter, vill odla myten om sig själv som en försupen konstnär.

Till rehab-hemmet kommer Cashers son (spelad av Charlie Andersson Wistbacka) som behöver få papper påskrivna. Mötet blir en uppgörelse. Det låter tungt, men Jenny Wistbacka Cronholm och Peter Henriksson utlovar en föreställning med humor. Inte minst för att vi nog alla känner en Casher, kanske rent av i oss själva.

För Peter Henriksson blir det alltså debut som skådespelare, bortsett från någon föreställning med Kulturskolans lärare.

– Jag har ofta tänkt att jag borde hålla på med teater. Men det har aldrig blivit av.

Med gitarren känner han sig hemma. Men när kroppen ska vara instrumentet blir det annorlunda.

– Jag har ju inte spelat någon föreställning än. Men i teatern är det mycket mer att tänka på, som hur man ska ha handen när man säger den och den repliken. När jag spelar gitarr handlar det mest om att försöka se cool ut.

– Det här är jättekul, och nyttigt. Något händer i en när man spelar teater.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!