På söndagen spelades de hittills inplanerade föreställningarna på Stora Djulö herrgård, med en intim och nära scen som inte låter skådespelardebutanten Peter Henriksson komma undan. Det behöver han inte heller; scenvane musikern från bland annat Hellsingland Underground är som gjuten i rollen som Casher, en svårslaget självupptagen, avdankad rockare som har skrivit in sig på ett behandlingshem för att bli av med ett missbruk som han inte har. Han gör en rastlös, ganska sorglig figur som inte är lätt att tycka om.
Till Casher på hemmet kommer sonen Johan, som behöver få ett papper underskrivet om en förestående praktik. Ett kort meningsutbyte säger allt om deras relation:
– Varför måste jag skriva under? undrar Casher.
– För att jag inte är myndig, säger sonen.
– Är du inte? blir svaret.
Casher är kort och gott en skitstövel. Favorituttrycket tycks vara "fuck off" till allt och alla, han gör fula tecken till sig själv i spegeln och gör utfall mot både sonen och den anställda på behandlingshemmet, som spelas med skärpa av Therese Fasth.
Hon är först inte den mest medkännande mot patienten, utan liknar honom vid en gammal otäck byracka som hon en gång hade. Men så kommer det fram händelser från Cashers förflutna som skapar viss förståelse för att han har fastnat i den behagliga tron att världen cirkulerar runt honom.
I sin självupptagenhet ser Casher sonen som misslyckad, för att denne ser en framtid inom speldesignbranschen. Innerst inne är ju sonen rock´n´roll som farsan, resonerar Casher, även om sonen inte har hållit i sin bas på länge.
– Det finns inget som heter rock´n´roll. Jag är Johan och du är patetisk, säger sonen som spelas med ett drag av sorgsenhet av Charlie Andersson Wistbacka.
Johan framhåller att Casher har skrivit in sig själv på behandlingshemmet och att hans pappa aldrig har knarkat.
– Nä, men det var jävligt nära, säger Casher och fortsätter att tycka synd om sig själv.
Dialogen i "Pity the poor boy" är brutal, träffsäker och bitvis också väldigt rolig. Som publik får en anledning att tänka över sitt eget ego och behov av bekräftelse. Det blir en bonus till en fin teaterupplevelse, som gärna hade fått vara lite längre.
Mer på webben Se fler bilder från föreställningen på kkuriren.se