Taxiföraren Svensson har sitt jobb och sina arbetstider som verktyg för att kunna manövrera två äktenskap. Ena frugan, Marianne, finns i Vingåker medan andra, Birgitta, finns i Katrineholm.
Det är runt Göran Svensson och en tid när snaran dras åt kring hans lögner som "Taxifruar" kretsar. Ray Cooneys mycket spelade fars "Kuta och kör" har i Högsjö kultur- och teatergrupps tappning fått nytt namn och en lokal förankring. Den blir väldigt rolig när en tänker på det omöjliga i att en bigamist skulle kunna operera under radarn i en bygd där alla känner alla.
Kuriren såg generalrepetitionen av pjäsen som hade premiär på lördagen. Tempot är skyhögt, skådespelarinsatserna genomgående gedigna och ensemblen lyckas hålla tungan rätt i mun under de otaliga förvecklingar som förvandlar Göran Svensson från en nöjd dubbelmake till ett sönderstressat vrak. Görans (Fredrik Andersson) problem börjar när han under ett arbetspass hamnar i bråk med en väskryckare. Schemat, som tillåter honom att vara närvarande både hos hustrun Marianne (Carola Blixt) och hustrun Birgitta (Jeanette Andersson) spricker och han måste börja ljuga ännu mer för att ta sig ur knipan. Den påträngande grannen Glenn (Bengt Andersson) får kännedom om Görans dubbelliv och vill hjälpa till. Men Glenn är inte särskilt smart, och när en polis från Vingåker (Anette Karlsson) och en från Katrineholm (Leif Rudin) blandar sig i historien efter att båda fruarna anmält Göran försvunnen, då barkar det utför för taxichauffören.
Denna resa är härlig för publiken, som får gott om tillfällen till gapskratt. Scenen, där Görans båda hem blir till ett, används fiffigt medan lögnernas väv sakta krackelerar. Om någon skådespelare ska lyftas fram särskilt så är det Bengt Andersson. Han är störtkul när han vrider sig i plågor över missförstånd som han själv skapat. Carola Blixts hysteriska sammanbrott är roliga, och Fredrik Andersson äter tidningspapper så att publiken kiknar av skratt.
Farsen är från 80-talet och tiden märks i kläder, frisyrer samt rekvisita som fasta telefoner. Tyvärr märks också den tidens värderingar. De många "fikus"-skämten är ett minus. När lögnerna tas ett varv till och ett påstått förhållande mellan två män blir en del av handlingen, så är dialogen tidvis unken och borde ha anpassats till 2016. I övrigt är det bara att gratulera Högsjö kultur- och teatergrupp till en fullträff.