– Vi bor i ett ganska stort hus. Då går det inte att ha små rabatter. Och vi har en stor trädgård så det finns utrymme. Jag insåg ganska snabbt att man inte kan göra för små rabatter för det ser inte proportionerligt ut. När vi grävde den första rabatten sa min man att "det blev väldigt stort det här, hur tänkte du nu?"
– Jag sa "lugn, bara lugn, det blir inte alls stort", berättar Charlotte och fortsätter:
– Nu är det nästan den minsta rabatten.
Trädgårdsintresset föddes när Charlotte Andersson skaffade sig ett växthus i sin villaträdgård i Sundsvall.
– Mitt trädgårdsintresse började med frösådder. Det var så jag blommade ut, skrattar hon. Där började jag med att anlägga en liten rabatt kring växthuset.
Hon kände dock ganska snart att hon ville ha många rabatter och att hon ville att de skulle bölja fram genom trädgården.
– Det har tagit några år. Det är ungefär tio år sedan jag skaffade växthuset. Och det är väl kanske de senaste fem åren som jag byggt på de flesta rabatter.
– Det finns ingen generalplan utan jag går efter känsla som jag tror att de allra flesta gör som älskar trädgård.
Rabatterna omfamnas av rostiga plåtkanter. I skuggan under ett av de stora fruktträden umgås funkia och lungört. Solens strålar smeker limefärgad vädd och syrenhortensia och i den stora blomsterbersån mitt på gräsmattan leker rosor med klematis och solhattar.
– Jag ville gärna ha en bra plats för rosor så det fick bli mitt på gräsmattan. Det ska vara högt och vilt. Det får gärna välla över och ta plats.
Inspirationen hittar Charlotte Andersson främst i England.
– Det finns inget som går upp mot de engelska trädgårdarna. Det är romantiskt och lite bångstyrigt men samtidigt finns den strama häcken där eller de runda ädelgranskloten.
I en av rabatterna vid rosenträdgården växer ettåringar i form av sommarrudbeckia och klint. Här planerar Charlotte att plantera rosor och brudslöja.
– Jag tycker nog att jag har en röd tråd i trädgården. Jag är kinkig när det gäller färger. Här finns till exempel inget blått. Inte för att jag inte gillar blått men jag vill inte ha det i min trädgård.
– Jag tycker väldigt mycket om mörkt, mörkt rött, lila och cerise, de starka färgerna. Men även vitt och crème, och till det lite gult också faktiskt. Jag gillar alla färger så jag försöker att ha de andra färgerna på ett annat sätt än i rabatterna. Man kan ju ha dem i krukor, i köksträdgården. Orange och tomatröd är sådana där favoritfärger som jag kanske inte har så mycket av i rabatterna men på andra ställen.
Charlotte gillar blommor som har en tydlig robust form, som dahlior och stora gammaldags pampiga blommor.
– Jag har många kärleksväxter, sådana jag bara måste ha varje år. Jag vet inte varför. Men jag måste ha solrosor så jag har min solroslåda där borta där jag alltid har solrosor. Luktärtor är en annan favorit. Liksom zinnia.
Många "trädgårdsexperter" återkommer ofta till att man ska köpa många växter av några få olika sorter, istället för en av varje sort. Det bryr sig inte Charlotte Andersson om. Hon går sin egen väg.
– Att ha ett färgtänk fungerar lika bra som att gruppera växterna. Då kan man köpa den där enstaka växten som man gärna vill ha, säger hon.
I trädgården finns också en köksträdgård. Den ramas in av en tujahäck.
– Tujahäcken är jag jättenöjd med. Det kanske inte är folks förstahandsval men här är den grön och fin året runt.
– Jag skulle gärna ha plats för mer grönsaker och så men någonstans tycker jag att det här med blommor och rabatter, det går före. Det är viktigare för mig. Så det har fått ta mer plats än grönsakslandet. Men det går ju faktiskt också att odla grönsaker i blomsterrabatterna. Jag brukar peta ner lite sådana plantor bland blommorna.
Charlotte Anderssons trädgård kommer aldrig att sluta utvecklas.
– Jag har massor av drömprojekt. Jag tycker att rhododendron är väldigt vackert och jag älskar parkkänslan. Jag vet att det inte kanske är en jätteuppskattad växt hos en del men jag ser fram emot att skaffa mig en egen rhododendronskog, så det har jag en idé om att jag ska bygga, så småningom.