Irma Allvee och Filip Bengtsson tycker att mycket av maten som serveras är för "vuxen".
Onsdag i Strångsjö skola. Svultna elever och lärare hugger in på pastan, kycklinggrytan eller den alternativa vegogrytan.
Cassandra Talvis och Linus Stenberg i klass 4 tar till och med om. Pasta är en höjdare, i skolan och hemma.
Sexorna Filip Bengtsson och Irma Allvee nöjer sig med mindre. Irma petar mest i maten – gryta är ingen favorit.
Kanske skulle hon föredra den onsdagsrätt som skolan serverade i februari för 50 år sedan? Vi gör ett försök:
Dåtidens elever fick rotmos med fläskkorv, berättar tidningens utsände.
De fyra eleverna runt matbordet rynkar unisont på näsorna.
– Usch.
– Såå äckligt.
Japp. Maten i skolan är ett känsloväckande ämne.
Den började serveras i Sverige i slutet på 1800-talet. Då låg fokus på att utspisa de allra fattigaste ungarna.
Under 1900-talets första hälft ökade trycket på stat och kommuner att se till att alla elever var mätta och fick tillräcklig med näring. Argumenten för avgiftsfri skolmat tog också sikte på att det skulle underlätta ekonomiskt för familjer med många barn.
Sedan ett statligt bidrag införts, började skollunchen slå igenom på bred front från slutet av 1940-talet. Det dröjde dock till 1997 innan alla barns och elevers rätt till skolmat lagstiftades.
I slutet på 1800-talet hade skollunchen i princip utgjorts av en tallrik gröt. Från 1940-talet och framåt har maten utvecklats för att bli säkrare, mer näringsriktig, varierad och – god.
Hur det är med det, har stötts och blötts och väckt debatt i alla år. Nyligen bröt en åsiktsstorm ut i sociala medier sedan två elever i Katrineholm klagat till kommunen om oaptitlig lunch i Skogsborgsskolan.
Strångsjö skolas bespisning är ingen matsal. Den är en restaurang.
Förr om åren publicerade lokaltidningen den kommande veckas skolmåltider. En hastig återblick till 1971 visar att det på den tiden serverades åtskilliga rätter som står på matsedeln också i dag.
Där finns också flera exempel på rätter som antingen blivit omoderna eller inte ryms i den kommunala budgeten. Oxstek, till exempel. Eller renstek – varifrån den råvaran nu hämtades.
Och så finns där mat som ger Irma, Filip, Linus och Cassandra stora skälvan:
Stuvad lever.
Köttsås.
Kräftströmming.
Sillpudding.
Bruna bönor.
Steksill och redd grönsakssoppa.
På dagen för tidningens besök serverades pasta med kycklinggryta alternativt ett vegetariskt alternativ.
Endast pepparrotssåsen till den kokta falukorven väcker visst gastronomiskt intresse.
– Det låter i alla fall ganska gott, tycker Linus.
Konstigt vore om 1970-talets smaksensationer var desamma som 2020-talets. Eleverna tycker i och för sig inte att den moderna skollunchen riktigt lever upp till deras önskemål.
– Vissa rätter är mer för vuxna, tycker Linus.
– Ja, det är konstigt. De är inte så anpassade för barn, säger Filip.
– En gång fick vi typ corn eller nåt, minns Irma.
– En annan gång nåt som såg ut som popcorn, säger Cassandra med en min av avsmak.
Vad vill de ha mer av på tallrikarna, då? Bara sådant som 70-talets Strångsjöelever skulle peta oförstående i?
Njae.
Cassandra Talvis tycker att skolmaten oftast är god. Men hon skulle gärna äta mer kyckling. Och potatisgratäng.
– Vi brukar äta kyckling hemma. Det gillar jag. Och potatisgratäng, säger Cassandra.
– Jag skulle gärna äta mer makaroner och köttbullar i skolan, säger Irma.
Pizza vill de ha mer av, förstås. Tacos. Hamburgare.
– Och chicken nuggets, säger Irma.
– Mmm, instämmer Linus och slickar sig om munnen.
Även om kamraternas meningar om 2020-talets skolmat går isär, tackar de med fördel nej till flera av de 50 år gamla rätterna.
De får gå till historien. Särskilt sillen.
– Om den tycker jag inte, säger Linus.
Mätta och belåtna: Linus Stenberg, Cassandra Talvis, Irma Allvee och Filip Bengtsson på Strångsjö skola.