26-åriga Adina Björk växte upp på Näverkärret i Strångsjö tillsammans med hästar och kor. Redan som barn hade Adina ett speciellt intresse för lejon. Hennes favoritbok handlade om en lejonfamilj och hon ritade alltid lejon. Passionen växte med åren och hösten 2009, visste Adina att det var dags. Hon hade drömt om det i flera år, och ville nu förverkliga sin dröm. Hon sökte till ett reservat i Zambia, och gav sig i väg kort därefter.
– När jag var framme visste jag direkt att det var rätt, det här var min grej, säger hon.
Hon var volontär på ett reservat som arbetade med ett fyrastegsprogram som hade i syfte att öka den vilda lejonpopulationen. Som volontär deltog man i det första steget. Då är lejonen mellan sex veckor och 18 månader. Lejonen har inga mammor eftersom de nappats upp, och man följer de små ungarna ut i det vilda. När lejonen är mellan 15-18 månader gamla blir de farliga och går vidare till nästa steg.
Adina tror på den långsiktiga planen, som går ut på att djuren ska kunna leva vilt utan att hotas med utrotning. Hon tillägger dock att det finns vissa nackdelar, som närkontakt.
– Jag har stöttat projektet och varit där tre gånger, vi är där för att de ska vara vilda. Jag tror på den långsiktiga planen men självklart finns nackdelar också, som budskapet man sänder ut när man visar en bild där man kramar ett lejon. Många kan tro att lejonen blir tama, men så är det inte. Jaktinstinkten hos kattdjur försvinner aldrig.
Adina fick lära sig det en dag under arbetet som volontär, när de var ute med lejonen. Hon gick jämsides med ett lejon som var ganska vuxet, runt 1,5 år. Hon såg lejonet i ögonvrån och trodde att hon hade koll över situationen, men så var det inte.
– Jag tyckte jag hade koll ändå. Honan ser att jag inte ser henne under några tiondels sekunder och lägger sig i en buske på backen. Det är sådant som är så intressant med kattdjur, de har sådana reflexer som vi inte kan komma i närheten av. Jag vände mig om och såg på hennes blick att den där lekfulla blicken övergått till något annat.
Adina fick stå och vänta ut lejonhonan.
– Vi hade en speciell ögonkontakt hela tiden. Det handlar enbart om vem som ger sig först, om jag hade tittat bort så hade jag aldrig kunnat gå ut med det lejonet igen eftersom de lär sig direkt att den där människan är ett byte.
Efter fyra veckor åkte hon hem till Sverige, och ett år senare tillbaka till samma reservat igen. Sommaren 2 012 bestämde hon sig för att studera till safariguide i Afrika.
– Det var en ettårig utbildning. Jag har aldrig varit så deprimerad som jag vart när det var dags att åka hem igen. Jag gick in i väggen.
Sedan 2009 jobbar Adina på Skansen. I maj ska hon till Afrika igen, den här gången för noshörningarna. Jakten på noshörningarnas horn har ökat kraftigt de senaste åren. Förra året dödades totalt 1004 noshörningar av tjuvjägare i Sydafrika.
– Det här reservatet har fokus på noshörningar. Vi är på reservatet när det är fullmåne, för det är under nätterna noshörningarna skjuts. Vi patrullerar med två bilar åt gången och lyser upp reservatet hela natten.
Hon berättar att de inte vill ha konfrontation men tror ändå att det kommer ske.
– Det kommer ju en dag, det går inte att förhindra. Är tjuvjägare inne och har skjutit en noshörning och håller på att såga av hornen så kommer de ju skjuta mot oss. De gör allt för att få med sig hornen.
Adina vill varna alla som vill åka ner till Afrika för att vara extra försiktiga. Hon vill uppmärksamma på att det finns ett flertal farmer som går under andra namn och lägger upp bilder på lejonungar för att locka unga volontärer. Det som egentligen händer med djuren är förskräckligt.
– De farmerna bedrivs för att tjäna pengar på lejon och andra kattdjur. De har en lejonunge som de lockar med. När djuren sedan blir stora, skjuts de ihjäl. De föds upp för att dödas, så de kan tjäna pengar på dem. Var jättenoggranna med vart ni åker och dra öronen åt er om det ser extremt gulligt ut.
Industrin är enorm men Adina är bestämd för att arbeta emot den. Hon lever för dessa djur. Trots den dystra bilden ser hon hopp om en bättre framtid. Just nu arbetar de med ett nytt dna-projekt för att kunna spåra noshörningar och stämma tjuvskyttar.
– Det kan inom några år bli lagligt att sälja noshörningshorn, vilket innebär att trycket kommer att öka ännu mer. Vår enda chans att få fällande domar kommer vara dna-proven. Har man dna-prov kan man visa att det här djuret var märkt innan lagen trädde i kraft.
Är man intresserad av att arbeta som volontär får man gärna kontakta Adina.