Oliwer Rönnelin går i Strångsjö skola och åker vanligtvis skolbuss. Men två gånger i veckan tar han själv linjebussen från Strångsjö till Katrineholm. Ena gången åker han med en kusin till Duveholmshallen, andra gången åker han till stan för att spela trummor på Kulturskolan.
Till saken hör, att det inte är alldeles enkelt för Oliwer Rönnelin att åka kollektivt eller över huvud taget ta sig fram. Minnesgoda KK-läsare känner kanske igen honom från ett reportage 2010 när han och hans föräldrar berättade om den ständiga kampen för att få stöd och hjälpmedel.
Oliwer har nämligen bara två procents syn, han använder käpp och behöver hjälp för att få vardagen att fungera. Pappa Andréas Rönnelin berättar att Oliwer har med sig någon när han rör sig på okända platser. Men samtidigt börjar Oliwer vilja hitta på saker själv.
— Det här är ju en process, där vi kämpar för att han ska bli så självständig som möjligt. Vi tar lite i taget, och att åka buss själv till Katrineholm är steg ett i detta, berättar Andréas Rönnelin.
I höstas började Oliwer och hans föräldrar träna på att gå till bussen efter skolan, vänta i busskuren, kliva på bussen och gå av vid brandstationen när han ska till Kulturskolan. Då behöver han inte korsa någon gata. Bussåkandet har gått prima, och bussförarna är hjälpsamma. Men nu, efter ett halvår, har det två gånger med bara två veckors mellanrum hänt något som inte får hända. Bussföraren har missat att Oliwer har stått vid hållplatsen. Bussen har kört förbi.
— Första gången blev det jättekonstigt, minns OIiwer som blev både arg och ledsen.
Han visar vid hållplatsen hur han stod halvvägs inne i busskuren och tittade ut så att nästan halva kroppen syntes utanför. I fullt dagsljus borde det vara omöjligt att inte se honom där.
Som den rådiga kille Oliwer Rönnelin är tog han sig första gången tillbaka till skolan, där han fick hjälp. Så blev det också i onsdags, då bussen körde förbi honom igen. Det hände trots att Andréas Rönnelin hade pratat med Länstrafiken redan efter första händelsen.
Oliwers föräldrar har fått kriga för att sonen ska få hjälpmedel och stöd och för att människor ska visa hänsyn. Kanske förknippas synskada och käpp främst med äldre människor, tror Andréas Rönnelin.
— Det finns ingen förståelse för unga synskadade.
Men nu hoppas han, och Oliwer, på att Länstrafiken ska visa att även en svårt synskadad 10-åring har sin givna plats i kollektivtrafiken.