Han är gruppchef för polisens artskydds- och kulturarvsbrottsgrupp på Nationella operativa avdelningen i Stockholm.
– För oss är det ett avslutat ärende. Vi är jättenöjda med utgången, i det avseendet att regalierna är tillbaka. Det är det allra viktigaste och det var vårt fokus från dag ett. Tingsrätten har dömt två personer så uppenbarligen hade vi rätt gärningsmän, säger Filippo Bassini.
Den 22 februari dömdes en 22-åring från Åkersberga till 4,5 års fängelse för grov stöld och försök till grov stöld. Han erkände att han stulit regalierna, men vägrade avslöja med vem och på vems uppdrag.
Den 11 juni dömdes en 26-åring, även han från Åkersberga och vän med 22-åringen, till tre års fängelse. Han nekade helt till stölden, men erkände att han såg till att stöldgodset återfanns – för att hjälpa sin kompis.
26-åringen har överklagat och åklagaren följdöverklagat, vilket tas upp av Svea hovrätt den 2 augusti.
Men tillbaka till den 31 juli 2018, då Strängnäspolisen var först på plats – och det nästan omedelbart gick ut ett rikslarm och en efterlysning via Interpol.
– När det gäller den här typen av föremål är det så vi jobbar – nära den internationella polisen och kollegor runtom i världen. I och med digitaliseringen av vår verksamhet kan vi snabbt få ut och dela information. Den här typen av föremål kan man ju snabbt spekulera i att kan komma att lämna landet, säger Filippo Bassini.
Fanns nåt som tydde på att regalierna var på väg att lämna landet?
– Vi måste jobba brett i en sådan här utredning och i början hade vi den arbetshypotesen. Sedan, utifrån arbetets gång, efter veckor eller månader, kunde vi se att vi kanske skulle koncentrera oss på Sverige och på närområdet. Men vi hade kontinuerlig kontakt med Europol och Interpol.
Hur många personer har jobbat med regalieutredningen på Noa?
– Jag kan inte säga en exakt siffra, men jag har haft min grupp – tre-fyra personer utöver mig. Sedan har det böljat fram och tillbaka beroende på bevis och utredningsåtgärder, då vi fått resursförstärkning och kanske engagerat Strängnäspolisen.
– Min roll i det här har varit att se till att resurserna finns, eftersom det varit ett prioriterat ärende. Polisledningen har varit tydlig med att föremålen skulle tillbaka.
Vad menar du med ”polisledningen”?
– Mats Löfving, säger Filippo Bassini och syftar på Noas högsta chef tillika ställföreträdande rikspolischef.
Om vi går in på själva utredningen, kan du ringa in några avgörande ögonblick?
– Ja, jag kan se att vissa moment vi gjort var avgörande, men dem vill jag inte avslöja. De här människorna vi har som motståndare är väldigt intelligenta och smarta. De vill inget hellre än att ta del av våra metoder.
En del bevisning var väl också avgörande, som blodet på glasmontern, den havererade båten på Mälaren och dna på de återfunna regalierna?
– Absolut. De var avgörande för att vi kom på rätt spår och gav oss en bra start.
Hade ni landat det här utan den allra första dna-träffen?
– Jag tror inte det hade förändrat slutprodukten, men det hade kanske tagit lite längre tid. Jag vill inte gå in på varför jag påstår det, men vi har ju som sagt arbetat brett.
Dna knöt alltså 22-åringen till domkyrkan och sedan även 26-åringen till stöldgodset, som natten mot den 5 februari dök upp i en soptunna märkt ”bomb”, på ett biltak på en snöig parkering i Åkersberga.
Kommer du ihåg känslan när du fick veta att regalierna återfunnits?
– Ja. Jag kommer aldrig att glömma den känslan. Det var en otrolig lättnad! Jag blev uppringd då på natten, eller tidigt tidigt på morgonen, och en kollega sa ”Regalierna är hittade!”. Jag höll på att bryta ihop av lycka. Det var så mycket som släppte då, eftersom det var vårt huvudmål att få tillbaka regalierna. Sedan åkte jag in direkt och började jobba.
Efter det där häpnadsväckande beskedet var nästa stora fråga: I vilket skick är regalierna?
– Det var otroligt skönt att de inte var nedsmälta eller förstörda så att de inte går att återställa. Det hade vi ju inte kunnat utesluta, att någon bara ville åt metallerna och struntade fullständigt i det kulturhistoriska värdet.
Syftet med regaliestölden är fortfarande okänt, liksom om den beställdes av någon annan än de två dömda personerna. Ingen av dem har tagit på sig det ansvaret – och inte heller namngivit någon annan.
Det har florerat flera andra namn på misstänkta i utredningen. Finns svaren där, tror du?
– Jag vill inte gå in på vilka fler som kan vara inblandade. Det vill jag hålla för mig själv. Det vore också bara en spekulation från min sida, varför man begår ett sådant här brott, varför man riktar in sig på den här typen av föremål som betyder otroligt mycket för Sveriges historia och vårt kulturarv. Man riskerar ju ganska mycket...
Tror du att du vet vem som beställde stölden?
– Nej. Det vet jag inte. Inte till hundra procent och då blir svaret nej.
Men du har en aning?
– Ja.
Någon teori om varför regalierna stals?
– Ja, men inte som jag kan dela med mig av. Inte utöver vad jag tidigare har sagt – pengavärdet, att sälja dem utomlands eller smälta ner dem för materialvärdet.
Vet du tillräckligt mycket för att känna frustration över det som inte bevisats, eller är du på riktigt nöjd med domen?
– Både ja och nej. Rättvisa har skipats. Domstolen har på ett objektivt sätt dömt de här personerna. Sedan är det klart att det hade varit intressant att få svar på de här frågorna du ställer. Vem begick tankeverksamheten? Vem beställde stölden? Men – sakerna är tillbaka, så case closed. Det här är inget jag går och funderar på.
Vad är sannolikheten att världen får veta varför regalierna stals?
– Det går inte att utesluta. Vad som helst kan hända.