Berättelsen om svenska Annika Östberg som suttit 28 år i amerikanskt fängelse efter att hennes dåvarande pojkvän skjutit ihjäl en polis i slutet av 1981, har de flesta tagit del av. Själv funderade hon på varför människor vill komma och lyssna på henne.
- Kanske är det nyfikenhet, kanske har de läst eller hört om mig och vill höra det från personen själv. Men jag tror att det är lite djupare än så, vi behöver kontakten. När man är inne i en tuff period i livet hjälper det att träffa någon annan som har klarat av svårigheter, sa hon.
Efter att hon dömts kontaktade Annika Östberg en annan fånge som redan suttit 13 år av ett livstidsstraff för mord. Hon undrade vad som händer med en människa som har suttit i fängelse så länge och ställde den raka frågan "hur gör man det här?"
- Hon gav mig ett enkelt och komplicerat svar: Man tar en dag i taget, sa Annika Östberg.