Efter förra årets succé då hembygdsföreningen fick sätta in extra föreställningar är det på söndag premiär för uppföljaren Sågspån och kolrök. Nästa helg är det föreställningar både på lördagen och söndagen. I går var det generalrepetition i logen vid Hyltinge hembygdsgård utanför Sparreholm.
Handlingen må utspela sig vid förra sekelskiftet men den behandlar aktuella ämnen som att byta valuta, då var det till kronor, och om klimatet är annorlunda mot förr. Tanken var först att medlemmarna själva skulle skriva manus, de läste gamla kommunprotokoll och samlade in minnen från ortsbor.
- Jag satt över julhelgen och försökte värka fram ett manus, men jag fick inte till det. Då kom ett manus neddimpande från Birger Eriksson, som skrev förra årets bygdespel, säger hembygdsföreningens ordförande Ulla Grahn.
Hon omarbetade manuset, och när texten kom till skådespelarna gjordes det om ytterligare för att lämpa sig bättre för talspråk, och för rollfiguren. Skådespelarna skämtar om att det är svårt att lämna sin karaktär på scenen, det blir lätt att de drar någon replik från pjäsen när de umgås.
- När man har kläderna på sig känner man sig verkligen som sin rollfigur. Det är roligt att resa 100 år tillbaka i tiden, säger Kristina von Dunin som spelar Sofia Olsdotter.
Hon är lite pirrig inför premiären, trots allt är det ju grannarna som sitter framför henne. Kent Larsson, som gör rollen som Magnus Windelberg, har inga problem med nerverna.
- När det väl gäller skärper man sig. Och om man kommer av sig kan det vara skoj för publiken, de vet ju att vi är amatörer, säger Kent Larsson.
Kulisserna kan också hjälpa skådespelare och publik att förflytta sig bakåt i tiden. För det omfattande arbetet bakom kulisserna står Karl Persson, som spelar Anders Lundqvist.
- Jag har gjort pappersmodeller över husen så som de såg ut vid den tiden. Sedan fotograferade jag dem och projicerade upp bilden på duken och målade av den med textilfärg, berättar Karl Persson.