Magnus Lundström utanför pizzerian i Sparreholm som han snart har drivit i ett år.
– Att göra pizza kan inte vara så svårt tänkte jag.
Magnus Lundström sitter vid ett av borden en kort trappa ner från den vita bakbänken och den stora pizzaugnen i Köket, som pizzerian i Sparreholm heter. Han skrattar när han tänker tillbaka på den första tiden som pizzabagare.
– Det var en kund i början som sa att jag var väldigt modig som gjorde det här. Ja, modig eller väldigt dum i huvudet konstaterade jag då.
Han är utbildad svagströmselektriker, men han jobbade bara med yrket ett år innan han som 19-åring flyttade från Södertälje till Malmköping och började på bageriet Switsbake. Där blev han kvar i nästan 30 år.
– Men de sista tio-femton åren hade jag tankar på att göra någonting annat. Jag stod och stampade, jag kom ingenstans.
Det som fick Magnus att till slut våga ta steget var när han, hösten 2019, för andra gången blev sjukskriven för depression. En läkare misstänkte då att han led av diabetes. Välgrundade misstankar skulle det visa sig. I december 2019 fick Magnus sin diagnos, ett klargörande som ändrade allt.
– Då vände mitt liv och jag fick tillbaka livslusten. Jag orkade så mycket mer.
Vid årsskiftet gick Magnus tillbaka till jobbet på Switsbake, men bara en dryg månad senare såg han av en slump en annons om att pizzerian i Sparreholm var till salu. Det var precis vad "nya" livsglada Magnus hade väntat på. Han tog kontakt med ägaren, aviserade sitt intresse och informerade om att han inte hade en aning om hur man bakar en pizza.
– Enda kravet från min sida var att gamla ägaren skulle lära mig göra pizza. Resten får jag lära mig på vägen tänkte jag.
Den förra ägaren gick med på att vara kvar i två veckor för att lära upp Magnus. Den första april tog Magnus över verksamheten, men den förra ägaren blev bara kvar en dryg vecka.
Degen är a och o när man gör pizza. Dels att den är bra gjord men också att man inte låter den ligga för länge på bänken innan man skickar in den i ugnen.
– Han var totalt värdelös att lära ut. Efter åtta dagar skickade jag hem honom. Det fick bära eller brista. Jag kunde baka hyfsat, men pizzorna blev inte runda. De blev ovala, krokiga, lite tunnare på ett ställe och lite tjockare på ett annat. Men Sparreholmarna har varit väldigt stöttande.
Istället fick Magnus skolning ett par veckor senare när en man som drev pizzerian för 15 år sedan kom förbi och var nyfiken på den nya ägaren.
– Han var kvar i 40 minuter och han visade mig hur man bakar ut en pizza. Det var allt som krävdes.
Nu har Magnus snart drivit pizzerian i ett år. Han erkänner att han var nervös i början men att han nu börjar lära sig vilka dagar han kan hålla stängt och hur mycket varor han måste ha inne.
Magnus Lundström tillsammans med sonen Marcus Lundström som jobbar en hel del tillsammans med sin far i pizzerian.
– Det har gått mycket bättre än jag hade trott. Jag var beredd på det värsta, jag trodde det skulle ta längre tid att arbeta upp kunderna. De första två månaderna satte vi rekord varje vecka i försäljning. Våra varor tog slut och vi hann inte med. Tack och lov för att mina barn har hjälpt till.
Magnus har fått mycket stöd från ägaren av Venezia pizzeria i Malmköping. Till honom har han vänt sig med tankar och funderingar.
– Vi är konkurrenter på ett hälsosamt sätt.
Framtidsplanerna är att utveckla pizzerian med kaféutbud för att locka till sig mc-åkare som stannar för att tanka på macken bredvid. Magnus vill även sätta en personlig touch på menyn, bland annat med fokus på hamburgare.
– Jag har aldrig varit så här lycklig. Det känns inte som att åka till ett jobb, jag åker till min pizzeria. Jag jobbar för mig själv. Jag skulle ha gjort det här för 20 år sedan.