"Jag gillar tanken på att mina saker ska användas, att det skulpturala möter det funktionella. De ska vara med på middagar och fester och inte enbart fungera som prydnadsaker", säger Fanny. Hon dricker gärna ur sina egna kaffekoppar.
På en kulle mellan två sjöar i Årdala, söder om Sparreholm, ligger en högt belägen gård med fantastisk utsikt över det lantliga landskapet. Det är en skarp kontrast mot lägenheten på Kungsholmen i Stockholm som Fanny Schultz och hennes familj bytte bort för att komma hit.
Fanny kommer från Karlskoga, men flyttade till Stockholm efter gymnasiet och träffade sin sambo där.
– För mig var Stockholm jättebra mellan kanske 20 och 28, jag ville jobba och vara ute mycket. Det var perfekt, säger hon.
Men med hund och barn i en trång lägenhet, samt en begränsad möjlighet att köpa hus i Stockholmsområdet, började de att lyfta blicken. Och resan mot landsbygden började med ett torp i samma område de nu bor på heltid.
– Jag älskade det stället. Det var en gammal kollega till mig som sa att det fanns ett torp i Sörmland som skulle sägas upp. Vi blev förälskade i Årdala och Sörmland började kännas mer som hemma, det gick väldigt fort.
Efter några år med torpet bytte de upp sig till en gård där de kunde bo året runt. Vissa av deras vänner var nervösa över beslutet att säga upp ett ständigt eftertraktat förstahandskontrakt i centrala Stockholm, men för Fanny var det en befrielse.
– Det var så skönt att säga upp det. Jag vill att mina barn ska kunna gräva och plantera ett frö och förstå hur allt hänger ihop.
När godset har formats får det stå och torka tills det är snustorrt, sedan bränns det en första gång, vilket kallas skröjbränning. Då blir det hårt men samtidigt poröst nog att målas på. Fanny målar sina mönster med underglasyr innan hela godset doppas i glasyr. Sen görs en glasyrbränning, denna gång i högre temperatur än tidigare.
Fanny Schultz är keramiker och illustratör. Efter att ha pluggat konst på bland annat Nyckelviksskolan på Lidingö började hon att ta illustrationsuppdrag som rullade på bredvid extrajobben. Hon trivdes med att göra bokomslag och väggmålningar, men samtidigt var det alltid någon annan som avgjorde hur verken skulle se ut.
– Jag började tänka på vad jag ville göra och en sommar bestämde jag mig för att börja göra mina egna saker på heltid. Jag hade lagt undan lite pengar för att få loss tid för att kunna skapa. Jag har haft tur med att ha bra folk omkring mig.
Dessutom hittade hon tillbaka till keramiken, som hon hade provat på under tiden på konstskola. Det var den varma sommaren 2018 och Fanny var gravid med första dottern Inez.
– Jag hade just gjort ett stort måleriuppdrag och var sugen på att göra något annat kreativt. Så jag köpte med mig 10 kilo stengodslera till lantstället och sen har jag inte slutat. Jag började gå lite olika keramikkurser och köpte en egen ugn för att kunna experimentera.
Fanny har inrett sin ateljé i en av byggnaderna på gårdstunet i Årdala. Där har hon både gott om plats och nära till jobbet.
En sak hon verkligen gillar med keramiken är att den ligger mellan konst och hantverk.
– Jag gillar tanken på att mina saker ska användas, att det skulpturala möter det funktionella. De ska vara med på middagar och fester och inte enbart fungera som prydnadsaker, säger hon och gestikulerar mot de handgjorda kaffekoppar vi dricker ur.
Hon skrattar till och berättar att hennes sambo har påpekat att det skulle vara trevligt att ha lite helt porslin också. De koppar och tallrikar som pryder deras skåp hemma är nämligen saker med små sprickor eller andra defekter, som Fanny därför har valt att inte sälja.
Var får du inspiration ifrån?
– Många frågar mig det, men jag vet inte hur jag ska stoppa den. Jag har inte tid att göra allt jag vill göra, det kommer så många nya idéer.
Den sittande kvinnokroppen är den typen av skulptur Fanny började med och en form hon fortfarande gärna skapar om hon får en beställning på den.
En annan sak hon ofta har hört när hon pratar om keramik är att folk önskar att de också kunde skapa.
– Många verkar ha en bild av sig själva som inte kreativa. Men vi är alla kreativa personer, det tar sig bara uttryck på olika sätt.
Det försöker hon också att lära ut en gång i veckan, under de skulpturkurser hon har sedan ett par år tillbaka i sin gamla ateljé i Stockholm. Träffarna i maj är redan uppbokade.
– Det är superkul! Jag tycker att konst och konsthantverk ska vara för alla. Jag tycker att det är jätteberikande att träffa folk som vill skapa. Det är fantastiskt att öppna upp den möjligheten för andra, jag vet hur mycket den glöden betyder för mig. Jag skapar också mycket med mina barn.
Från Fannys ateljé sträcker sig en bred altan med en fantastiskt utsikt över nejden.
Fanny är medveten om att det finns konstnärer som ser läraryrket som en plan b – ett slags misslyckande, men för henne är det snarare ett möjligt framtida karriärval.
– Mitt nästa steg är kanske att utbilda mig till bild- och formlärare och göra det på halvtid när jag blir äldre. Då kommer jag nog också att känna mig mer samhällsbärande än vad jag gör nu. Jag är stolt över att jag har skapat en möjlighet att göra det jag brinner för på heltid, men samtidigt har jag en känsla av att mitt yrkesval skulle kännas komplett om jag fick möjligheten att utbilda.
Men det är samtidigt viktigt för henne att få jobba på saker helt utan kommersiellt syfte.
– Sommaren är till för egna projekt, då kan jag hålla på med saker som inte blir något. Det är ibland svårt att inte bara fortsätta skapa det folk köper mest av. Men jag vill inte skapa bara för att sälja, det är en balansgång man behöver hitta för sig själv.