– Jag gick på ett stickkafé i Skebokvarn för att få nya vänner när jag flyttade permanent till mitt sommarboende utanför Sparreholm, berättar Marianne Fröberg.
Hon fick vänner, skulle vara med på en växtfärgningskurs och ville ha eget ullgarn att färga. En granne hade får. Och Marianne Fröberg fick ull som grannen annars hade slängt. Men när hon skulle lämna in det på ett spinneri blev det nobben. Minsta mängd var 40 kg, och det är väldigt, väldigt mycket ull. Dessutom var väntetiden två år.
Marianne Fröberg och hennes handarbetsvänner såg en marknad. Och förstod att mängder av ull slängdes.
– I Sörmland finns cirka 27 000 får som klipps minst en gång om året. I dag kastas nästan 90 procent av all ull. Det vill vi också ändra på. All ull går att använda, men till olika saker. Ull från köttraser fungerar inte så bra till garn men är desto bättre som stoppning i kuddar och täcken. När konstfibrerna började komma på 60-talet tappade vi kunskapen om ull. I dag ligger det i tiden med naturmaterial och närproducerat, många betalar gärna för det, säger Marianne Fröberg.
Handarbetsvännerna lärde mer, gjorde förstudier, jagade pengar och fick en mentor. Till slut var projektet i hamn och Båvens spinnhus föddes för fem år sedan, och för tre år sedan kom maskinerna. Sedan har de fortsatt att lära. Hur maskinerna fungerar, hur ull fungerar, och hur man driver ett spinneri.
På Båvens spinnhus kan man lämna in även mindre partier ull. Två anställda finns, Kerstin Karlén och Åsa Nordqvist, som får mycket hjälp i arbetet av volontärer.
– Ull kan vara tråkig och argsint men är alltid spännande att jobba med. Alla partier är olika, säger Kerstin Karlén.
– Jobbet är en konstant problemlösning för att vi ska kunna leverera ett vackert garn som är fint och jämnt, säger Åsa Nordqvist.
Lite förenklat så lämnar kunden in råull som går igenom en process med tio maskiner. Den rensas, tvättas, torkas, kardas och dras isär så att det till slut blir små lätta moln av ull. Ullmolnen dras ut till långa remsor, en förtråd, som spinns till en tråd. Garnet tvinnas av en, två, tre eller fyra trådar beroende på vad det ska användas till.
Lönspinning, där kunden lämnar in råull och får tillbaka garn, står för 80 procent av verksamheten. Under en dag produceras fyra, fem kilo färdigt garn. Båvens spinnhus köper också in egen ull och säljer garn, och producerar ullprodukter som stickade tröjor, vantar och sockor, tovade sittunderlag och vävda mattor.
Målet för Båvens spinnhus är inte att göra det stora klippet utan att ge fårägare ytterligare ett ben att stå på.
– Fåren håller landskapet öppet, fåren blir till kött, och vi kan hjälpa till att ta hand om ullen, säger Marianne Fröberg.
Resan har bara börjat, men Marianne Fröberg är delägare i ett spinneri och har skaffat får, 17 till antalet.
– Värmlandsfår så att jag får brun och svart ull, och dalapälsfår så att jag får vit ull. Och vänner har jag hur många som helst nu.