Fredagen i stilla veckan, alltså långfredagen, kändes förr väldigt lång, kanske särskilt för barnen. Inte förrän den 1 juni 1969 togs förbudet mot danstillställningar och bio på långfredagen bort och de som upplevt forna tiders långfredag känner kanske igen sig idag, när pandemin gör att de flesta håller sig inomhus.
Men förr var det otänkbart att ens gå och handla mat på långfredagen, barn skulle inte leka ute och de skulle till och med vara sorgklädda.
– Det var inte mycket man fick göra. Man fick inte gå på bio, man skulle vara hemma. Det var riktigt andligt då, minns Arne Lagerstedt, född i Katrineholm 1923 och uppväxt i Fräkenstugan mellan Strångsjö och Forssjö.
När han var i tonåren for han och några andra till Stora Malms kyrka för att delta i konfirmationsundervisning under påsken. Men det var matiné på Palladium inne i Katrineholm, som lockade mer.
– Men det kom ju fram. Jag hade en gammal mormor som fick reda på det och hon tyckte det var förskräckligt. Då fick man på huden. Men sedan blev det lättare och lättare.
– Att långfredagen har en särskild karaktär går tillbaka på att det var denna dag som Jesus led och dog på korset. Under kristendomens hela historia har det funnits föreställningar om att människor under långfredagen skulle uttrycka sin sorg och lida med – det vill säga visa medlidande – med Jesus. Under 1700-talet förekom att människor slog sig med ris för att leva sig in i långfredagens dramatik, säger Stina Fallberg Sundmark, lektor i kyrko- och missionsstudier vid Teologiska institutionen på Uppsala universitet
Allvarsamheten runt långfredagen rådde långt in på 1900-talet.
– Inga affärer hölls öppna, barn skulle inte leka utomhus och i radio spelades dämpad musik. Genom att långfredagen fick en allvarlig karaktär upplevdes den glädjefyllda påskdagen, då Jesu uppståndelse firades, ännu starkare för människor, säger Stina Fallberg Sundmark.
Enligt folklivsforskaren Nils-Arvid Bringéus, ersatte långfredagen skärtorsdagen som helgdag 1772. I den kungliga förordningen från 1772 står det att alla helgdagar "måtte användas i det vid deras stiftelse påsyftade ändamål, som är den Högstes lof och dyrkan". Förordningen luckrades upp 1820, när enbart lov och dyrkan skulle äga rum under 15 av årets helgdagar, varav långfredag var en.
1895 förändrades myndighetsinställningen igen, skriver Mattias Axelsson, gymnasielärare i historia och författare till boken "Tacos, tvättstuga och tack för senast", på sin blogg. Förordningen slog fast att det "å juldagen, långfredagen, påskdagen och pingstdagen icke må offentligen uppföras skådespel, gifvas offentlig föreställning i lindansning, konstridning eller annat dylikt, eller hållas offentlig maskerad, bal, lekstuga, så kallad varitéföreställning eller andra sådana nöjen".
Under 1900-talet kom "nöjesförbudet" att ifrågasättas och 1956 fick länsstyrelserna tillstånd att göra undantag från bioförbudet, om det filmerna inte avvek från det "kristna idealet". 1968 la Socialdemokraterna en motion om att upphäva förbudet, ett förslag som klubbades i riksdagen trots motstånd från biskopar och Moderaternas ungdomsförbund.
Påsken 1970, året efter att "nöjesförbudet" försvann, ordnades långfredagsdans på Amazon i Flen. Eskilstunabandet Curt Görans spelade för 1 000 danslystna, men "det gick mycket lugnt och städat till", rapporterade Katrineholms-Kuriren efteråt.