Bindande avtal och rättvisa mellan fattiga och rika länder är några av experternas tips om vad som måste komma ut av Parismötet.
Gunvor G Ericsson (MP) från Katrineholm, statssekreterare på miljö- och energidepartementet (följer förhandlingarna hemifrån):
- Att man får till ett avtal där man säkrar möjligheter till en god framtid för människan på jorden. Vår främsta prioritering är att den globala medeltemperaturen ska hållas så långt under två grader som möjligt. Det svåraste är att få ett avtal som binder fler länder till ett ambitiösare klimatarbete och som är rättvist. Utvecklingsländerna måste gå före men alla länder behöver höja sina åtaganden över tid. Och det är viktigt att komma i håg att Paris är startskottet och inte mållinjen.
Kjell Dävelid, energi- och klimatrådgivare i Katrineholm (följer förhandlingarna hemifrån):
- Att få en överenskommelse mellan länderna. För Katrineholms kommuns del har vi jobbat med frågan en hel del och kommer man överens internationellt kommer det också att påverka oss. Ju mer uppmärksamhet frågan får desto bättre är det. Det svåra är att många är rädda för vad som kommer att hända med klimatet samtidigt vill de behålla sin livsstil. Jag tror att vi kan behålla vår livsstil men vi kanske måste göra några småändringar, exempelvis ställa bilen oftare och äta mindre kött. Men man behöver inte känna sig uppgiven, jag är ganska hoppfull.
Ulrika Raab, senior rådgivare vid Energimyndigheten i Eskilstuna (åkte till Paris den 28 november):
- Den svåraste frågan är den fyrkantiga uppdelningen mellan i- och u-länder. Det vore fantastiskt om man lyckades bryta upp den klassiska synen på u-länderna som en homogen grupp och se att det finns skillnader mellan exempelvis Kina, Indien å ena sidan och Burkina Faso och Lesotho å andra sidan. Och att det är rimligt att ha större förväntningar på utsläppsbegränsningar från flera av dessa länder. Den största knäckfrågan är klimatfinansieringen; pengar, pengar, pengar.
Olof Lindén, professor i marinbiologi, Nyköping (åker till Paris den 7 december):
- Det är koldioxidmålet, att få ner utsläppen, inget annat räknas. Där måste man ha en överenskommelse. Vi har drivit upp koldioxidhalterna i atmosfären högre än på många tusen år och förmodligen redan skjutit över tvågradersmålet ganska ordentligt. Vi är tvungna att få stopp på ökningen av utsläpp och anpassa oss till klimatförändringarna som sker i snabb takt nu. Svårast är att få plats med detta samtidigt som frågor om IS, flyktingkris och den rad av konflikthärdar vi har.
Margus Mägi, från organisationen Omställning Nyköping (åker till Paris den 7 december):
- Det viktigaste är att fatta konkreta bindande beslut om minskade koldioxidutsläpp. Det svåraste blir att få Väst, framför allt USA, att minska sina utsläpp och att få dem att stötta utvecklingsländerna ekonomiskt. Vi behöver avstå en del för att alla ska få en rättvis och hållbar värld.
Hanna Wetterstrand från Eskilstuna, rådgivare vid Stockholm Resilience Centre, (följer förhandlingarna från Sverige):
- Hur nära ett legalt bindande avtal man kan komma. Nu har länderna rapporterat in frivilliga åtaganden, men vi behöver ett uppföljningssystem som tvingar länderna att göra det de har sagt att de ska göra. Detta är nog det svåraste, det och att generellt skapa ett förtroende mellan fattiga och rika länder.