Peter Miinalainen är projektledare på underhåll väg i driftområdet Flen och Eskilstuna där stora delar av Katrineholm ingår. Han berättar att ansvarsfrågan för vägen inte skiljer sig så mycket åt oavsett om det är en statlig, kommunal eller enskild väg.
- Det är väghållaren som är ansvarig för vägen och det är densamma som bestämmer vilken standard vägen har, säger han.
Men för att bli berättigad till statligt stöd kan vägen inte se ut hur som helst.
- Vi har krav på väghållaren för enskild väg för att de ska få bidrag för drift och underhåll. Vi kräver bland annat att vägen ska vara öppen för allmän trafik, fortsätter Miinalainen.
Men lägger inte staten in några pengar, då minskar även dess möjligheter att kräva en viss vägstandard av väghållaren.
- Då kan de sätta upp en vägbom och bara låta folk som bor på området att köra in med sina fordon. Om de då kan acceptera att vägen är översvämmad på vissa ställen under en tid, då kan det få var så. Men här gäller fortfarande allemansrätten, så vem som helst kan promenera på vägen, säger Miinalainen.
Robert Karlsson som är forskningsledare på Statens väg- och transportforskningsinstitut berättar att vissa minimikrav ändå finns.
- Vägen måste vara säker. Om man ställer det här på sin spets och säger att en bro rasar när en bil kör över den, då kan jag tänka mig att den enskilde väghållaren ställs till svars för det. Om någon däremot kör sönder sin bil på en enskild väg utan statsbidrag, då är väghållaren inte ansvarig.
Peter Miinalainen tycker att de sörmländska vägarna som Trafikverket har ansvar för klarat vintern relativt bra.
- Det är ganska normalt, men det finns ett par vägar runt Nyköping och Katrineholm som är nersatta. Här innebär det att fordon som är tyngre än tolv ton inte får köra, om de inte har dispens, som en del mjölkbilar har.