Som en av landets ledande experter på geriatrik, åldrandets sjukdomar, är Yngve Gustafson mycket kritisk till de uppgifter som framkommit om hur äldre nekas vård under coronapandemin.
– Jag är förbannad och ledsen, men inte förvånad. Vi värdesätter inte våra gamla i Sverige utan de ses som en belastning som kostar pengar. Det leder till att vi låter äldre dö i onödan, säger han.
I en gemensam granskning har Eskilstuna-Kuriren, Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter visat att personer som vårdas inom kommunal hälso- och sjukvård redan på förhand riskerar att bli bortprioriterade från den grupp som kan komma i fråga för sjukhusvård.
Bakgrunden är att biologisk ålder ska avgöra vem som ska få tillgång till vården. Samtidigt har Socialstyrelsen pekat ut CFS-skalan (Clinical Frailty Scale) som ett lämpligt verktyg att använda när biologisk ålder ska bestämmas hos brukare av kommunal omsorg.
Bedömningen ska göras på förhand och skrivas in i personens journal. Även om riktlinjerna ska användas när det är slut på vårdplatser, har vissa regioner börjat tillämpa dem. Längst tycks Stockholm ha gått. Brukare som hamnar på CFS 5 och uppåt ska inte vårdas på sjukhus är utgångspunkten.
– Det är vansinnigt. Det går inte att använda en skala på det här sättet. Det finns många personer som kan kategoriseras som CFS 5 på våra äldreboenden och som kan bli friska med sjukhusvård, säger Yngve Gustafson.
Den bärande frågan i CFS är om personen klarar sin dagliga ADL, alltså att äta, laga mat, personlig hygien, handla, städa och passa barn. En person som klarar av att klä och tvätta sig själv, men behöver hjälp med krävande uppgifter, skattas som CSF 5.
– De säger att det är skönast för dessa personer att dö på sitt äldreboende. Men de behöver ju inte dö.
På sjukhusen finns tillgång till syrgas, näringsdropp, blodproppsförebyggande behandling, övervakning och behandling av tillstötande komplikationer. Om en person från ett äldreboende får tillgång till denna vård kan det vara skillnaden mellan liv och död, anser han.
Men i stället beslutar läkaren alltför ofta – och alltför tidigt – om palliativ vård. Dessutom kan läkaren ta beslutet utan att ens träffa patienten, något som Yngve Gustafson också är kritisk mot.
Nyligen fick han kännedom om ett fall där läkaren ville påbörja palliativ vård av en brukare med febertoppar. Mannens hustru protesterade och ville att läkaren skulle undersöka om det kunde handla om en urinvägsinfektion.
– Det gjorde det. Han fick antibiotika och var frisk efter några dagar.