Årets sammanställning av fågelbordsräkningen "Vinterfåglar inpå knuten" är inte riktigt klar än.
Men de tio fågelarterna i topp kan inte förändras så mycket.
Det är talgoxen som är talrikast för nionde året i rad, följd av pilfinken, som i sin tur följs av blåmes, domherre, koltrast, gulsparv, grönfink, skata, gråsparv och kaja.
Det som oroar ornitologerna är att gulsparven och möjligen även grönfinken minskar i antal.
— Vi har inget vetenskapligt belägg för den saken, men vi tror att det är gulknopp som drabbat dem, säger Anders Wirdheim, informationsansvarig på Sverige ornitologiska förening.
— De äter kärnorna i nypon, och de kan i värsta fall vara tre, fyra stycken som äter från samma nypon. Och det är förstås perfekt för en parasit.
Vad man definitivt kan säga om årets vinterräkning är att intresset för den verkar öka, och kan landa på mellan tio och 25 procent högre antal rapporter i år i jämförelse med i fjol.
— Det är svårt att svara på i och med att det fortfarande kommer rapporter från alla dem som skickar det via vanliga posten.
Antalet som rapporterar direkt via nätet är i år 18 500, vilket är en ökning med drygt 3 000 i jämförelse med i fjol.
En annan mer överraskande skillnad är att i år har ingen - så vitt man vet så här långt - sett någon verkligt ovanlig fågel.
— Förr har vi alltid haft någon taigatrast, eller turturduva eller till och med en gulbrynad sparv på besök. Det vill säga fåglar som flugit vilse när de varit på väg att lämna Sibirien.
Stora skillnader rent geografiskt i Sverige?
— Koltrasten är väldigt vanlig i södra Sverige, men syns knappast alls i Norrland. I Norrland har man i stället sett gråsiskor och gråspätt, och i Jämtland, Ångermanland och södra Lappland är domherren snudd på vanligaste fågeln.
— I Blekinge har man i vinter sett mycket bergfink och stenknäck. De har haft gott om bokollon i höst och vinter, och nu när snön kommit även hit tvingas fåglarna fram till fågelborden.