När tidningen var med i planet gick det inte att se några bränder, men ibland kan man hitta flera stycken.
Det finns en oro för att rubrikerna sommaren 2023, likt 2018, ska domineras av skogsbränder. Kommunerna i Sörmland har infört ett skärpt eldningsförbud.
– Det är jättekul att flyga, men det är fruktansvärt att det är så torrt. Alla tycker väl att det får börja regna snart, det här är ju katastrof, säger piloten Per-Ola Eneroth. Han fortsätter:
– Som det här har börjat känns det inte speciellt kul. Jag kommer ihåg hur det var 2018 och hur illa det gick då. Vi vill inte ha några bränder. Idag har jag varit fyra timmar i luften och vi har inte hittat en enda brand, så det har varit en bra dag.
Brandflygen från Vängsö flygfält kör alltid samma rutt, runt Sörmlands gränser. Vi lyfter klockan 17.25.
Mitt i en intensiv flygvecka får tidningen följa med upp i ett spaningsflyg från Östra Sörmlands flygklubb på Vängsö flygfält. Klubben arbetar tillsammans med MSB, som varje dag räknar ut risken för skogsbrand. Sedan flyger piloten en runda längs Sörmlands länsgränser, med en spanare som håller utkik efter bränder.
Innan man får åka upp ska man lära sig vad man ska spana efter, och hur man pratar med SOS Alarm i kommunikationssystemet Rakel. Per-Ola Eneroth berättar även om vad han kommer att göra, hur flygradion funkar och visar vår rutt på en karta.
Sedan meddelar han luftfartsverket om färdplanen på sin surfplatta.
Här, vid Himmerfjärden i Nynäshamns kommun hittade Per-Ola Eneroth en brand under tisdagen. Två helikoptrar och hårt arbete krävdes för att släcka branden, som låg svåråtkomligt till.
Beroende på brandrisken kör piloterna antingen en, två eller tre rundor per dag. Tisdagen den 13 juni blev det tre.
– Det är om det är riktigt hög brandrisk och rapporter om lukt från brandrök. Då var det ett sådant läge. Rapporter verkade komma in via 112 om att det luktade rök i varenda buske, i princip. Då flög jag tre gånger, det är sex timmar i luften.
Vad känner du när du ser en brand?
– Väl där på plats har man ett jobb att göra. Piloten ägnar sig inte åt branden, utan åt att flyga. Spanaren har koll på elden och noterar närliggande vägar och sjöar som man kan hämta vatten i.
"Drar man spaken framåt blir korna större, drar man den bakåt blir de mindre", säger piloten.
– Statistiken säger att det blir krångel med motorn en gång på 50 000 timmar. Börjar man väldigt ung som stridspilot, sedan börjar på SAS, och sedan blir hobbyflygare under pensionen, då kanske man kommer upp i 30 000. Så det blir ett haveri på två hela pilotliv, kan man säga, säger Eneroth.
När brandflygspiloten har tankat planet med blyfri bensin och gjort den långa säkerhetskontrollen av bränslepumpar, kommunikationssystem och alla andra funktioner så kör vi ut på startbanan.
Det ska inte vara någon som landar eller startar på Vängsö just nu, men han gör ett anrop på flygfältets frekvens för att vara på säkra sidan. De börjar på samma sätt:
– Sigurd, Erik, Martin, Martin, Caesar!
Efter en lite ryckig start stabiliserar sig planet. Det är inga rökpelare i Sörmland, och efter två timmar går vi ner för landning.
"Självklart känner jag mig orolig inför klimatförändringarna. Det är väl ingen utom de mest hårdnackade klimatförnekarna som inte gör det, säger Per-Ola Eneroth.
Varför är brandflygen viktiga?
– Ju tidigare man upptäcker en brand, desto bättre. Får den fäste blir den svårstoppad. Det säger sig självt att en liten brand är lättare att släcka än en stor. Vi har så bra översikt i och med att vi ligger uppe i luften. Det är ibland gigantiska skogsområden, och brinner det någonstans i mitten är det omöjligt att upptäcka från marken, säger Per-Ola Eneroth.
"Inom alla områden där det sker utsläpp sker otroliga framsteg för att minska utsläppen. Jag är ganska övertygad om att vi kommer att ha kommersiell trafik med elflygplan om 3-4 år."
I framtiden hoppas brandflygspiloten få lite fler kollegor.
– Vi i föreningslivet blir äldre och äldre. Men ett flygcertifikat, medlemsskap i en klubb och att flyga är inte billigt.