Sandor Rigo var bara tio år när olyckan var framme en sensommartisdag 1974. Som de flesta barn i den åldern var han full av energi, nyfikenhet och upptäckarlusta. Något som denna ödesdigra dag höll på att kosta honom livet när han tog sig upp på järnvägsbron som korsar spåret vid västra Stenbrogatan i Flen.
– Du vet när man är tio håller man på med konstiga grejer, där olyckan hände var det någon skrotfirma och det åkte godsvagnar där. Jag fick en konstig knäpp att gå upp på spåren och det fanns inget skydd på den ena sidan bron. Jag hade fotbollsskor med gummidobbar på mig och sedan när jag skulle vända tillbaka ramlade jag baklänges 12 meter ner på högspänningsledningen.
Sönderbränd och medvetslös låg han på spåren och kunde lätt att blivit påkörd av ett tåg om det inte var för syskonparet Lena och Gunnel Eriksson som upptäckte honom och larmade pappan Sven Eriksson.
Enligt artikeln från 1974 lyckades Sven få bort Sandor från spåren i sista stund och ambulansen tog honom till Kullbergska sjukhuset i Katrineholm.
Förutom strömmen som genomborrat hans kropp ådrog Sandor sig ett stort sår i huvudet när han föll.
Läget var kritiskt.
– Jag var medvetslös ganska länge, mamma har berättat att hjärtat stannade tre gånger. Jag var sönderbränd ut i fingertopparna och ena örat dog efter att hörselgången förstördes av spänningen. När jag kunde säga mina första ord sa jag bara att jag ville därifrån.
Efter en tid förflyttades han till Örebro för plastikoperationer.
– De tog skinn från låret och satte på kinden och armarna.
Olyckan skedde den 10 september och först två dagar före jul kunde han återvända till hemmet i Flen. Efter ett år i staden flyttade familjen tillbaka till Södertälje.
Sandor Rigo bor i dag kvar i Södertälje, han fyller 52 i sommar, är gift och trivs med livet. Men olyckan är ständigt nära i minnet och när han hör talas om någon olycka med tåg inblandade kan han känna rädsla och minns sitt eget öde.
– När jag tänker tillbaka minns jag ganska mycket och om jag åker tåg går ögonen direkt upp mot tågledningen.
De räddande änglarna Gunnel och Lena har han aldrig träffat. Enligt Sandor ska pappan Sven Eriksson ha jobbat för det lokala taxibolaget.
– Jag har ringt till Flens taxi och frågat efter chauffören men han hade gått bort. Jag skulle vara jätteglad om jag fick träffa dem. Då skulle jag tacka dem och säga att jag sökt dem länge.