Osäker framtid för ålfisket

Ålfisket skulle kunna förbjudas redan nästa år. Förvaltningsplanen för den akut hotade ålen ses över och miljöorganisationer kräver ett totalstopp. Men många yrkesfiskare anser att vattenkraften är ett större hot än de få fiskare som finns kvar.

SÖRMLAND2015-09-07 11:01

Bara någon procent av ålarna finns kvar i de sörmländska vattendragen och ålfiskets framtid utreds just nu av Havs- och vattenmyndigheten. Om det skulle bedömas som nödvändigt kan det begränsas ännu mer. Ålfisket pekas ut som en av de stora bovarna och nyligen krävde 28 miljöorganisationer ett totalt stopp i hela Europa.

Men liksom ålen, har även ålfiskarna minskat kraftigt i antal. Bara en spillra av forna tiders yrkesfiskare finns kvar i Sörmland och ålfisket i Sverige har minskat från rekordnivåer på över 2 000 ton per år för 50 år sedan till mindre än 300. Och många fiskare hävdar att det stora hotet mot ålen i dag är vattenkraften.

– Ålfisket är nog ganska begränsat jämfört med hur många som blir hackade i turbiner, säger Jimmy Blom, länsfiskekonsulent på länsstyrelsen.

Chansen att komma levande förbi kraftverken i Nyköpingsån eller Eskilstunaån är minimal om man är en ål. Utsättningar av glasål har därför liten nytta i sjöarna och åarna. Däremot har ålyngel som sätts ut i Mälaren större chans att överleva tillräckligt länge för att ta sig till Sargasso-havet och para sig.

– Mälaren är bra, där ska de bara ta sig ut genom Slussen och den försöker inte hyvla dig till småbitar, så det är bra, säger Jimmy Blom.

Men Naturskyddsföreningen, en av de 28 miljöorganisationerna som krävde att EU-kommissionen ska stoppa allt ålfiske, hävdar att både vattenkraften och fisket måste ses över. Och trots att ålfisket har minskat kraftigt i Sverige, ligger vi fortfarande i topp tre i Europa.

– Det är inte så hemskt begränsat som man kan tro, säger Ellen Bruno, sakkunnig på Naturskyddsföreningen.

– Och det är problematiskt att vi fiskar på vandringsål som är mogen och på väg tillbaka. Länder som Spanien och England fiskar glasålar, men de har en väldigt hög naturlig dödlighet. Det är inte bra heller, men att fiska de som har överlevt och blivit vuxna är väldigt problematiskt.

Enligt Ellen Bruno utgör både vattenkraften och fisket ett hot.

– Vi har bara 250 fiskare kvar, men det är ändå ganska omfattande fiske i jämförelse med andra länder. Jag lägger inte skulden på yrkesfiskarna. De och alla vi som tycker om att äta ål är offer för en dålig politik och nu får de betala priset för att vi har förvaltat den här resursen så illa under lång tid.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!