Medan veterinärerna på Kronfågels slakteri på Valla noterar alla transporter där dödligheten är över 0,35 procent går gränsen vid en högre procentsats på slakterier i södra Sverige.
– Vi har försökt få klara direktiv, det känns inte så trovärdigt när det är olika som gäller, säger Ann-Sofi Ivarsson, team-chef för Livsmedelsverkets kontrollavdelning i mellersta Sverige.
Diskussionen är på bordet och en ny vägledning som ska gälla på alla kycklingslakterier är på gång.
– Fåglar dör när så många transporteras, det kommer det alltid att göra när man transporterar så många åt gången. Att noll skulle dö är en utopi, men frågan är hur mycket som är rimligt.
Nya vägledningen dröjer eftersom flera olika myndigheter är inblandade, men inom kort hoppas Ann-Sofie Ivarsson att den kommer.
Bashaar Hassan är veterinär och inspekterar kycklingarna som kommer till Valla för Livsmedelsverkets räkning.
– När de åker så långt som från Skåne är det högre dödlighet. Det går inte att undvika.
En del av djuren som har dött i transporten obduceras av veterinären och ibland går det att hitta en orsak till dödligheten, men långt ifrån alltid.
– Det kan vara svårt att säga om det beror på uppfödningen eller transporten i sig, om det inte är en riktigt dålig besättning. Då kan man hitta orsaken i sjuka individer, säger Bashaar Hassan.
– Men transporten är alltid påfrestande och även hanteringen när kycklingarna lastas på transporten.
Dödligheten innebär också en förlust, eftersom kycklingarna som har dött under transporten måste slängas.
– Att kycklingar dör innebär givetvis ett kraftigt värdebortfall för alla inblandande, särskilt för Kronfågel. Därför är kontrollerna verkningsfulla incitament för djurens välbefinnande och för minskat värdebortfall, säger Jenny Fridh, kommunikationschef på Kronfågel.