I Sörmland finns flera exempel på problematiska arter, berättar Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog vid Naturhistoriska riksmuséet. 

– Mördarsnigeln är ett. Harlekinnyckelpigan ett annat. De togs från Asien till Europa för att bekämpa bladlöss, men de rymmer och tar över de nischer där det förr funnits andra nyckelpigor. Harlekinnyckelpigan är större och aggressivare, säger han. 

Klassiska problemarter är också signalkräfta och mink. Båda arterna har tagits hit av människan: signalkräftan för att ersätta den av kräftpest hårt drabbade flodkräftan, som dock fått ännu större problem med pest sedan signalkräftan introducerades, och mink, som fötts upp i pälsindustrin men rymt. Mink äter fågelägg och fågelungar och slår ut markruvande sjöfågel. 

Men djur- och insektsarter måste inte alltid föras hit av människor utan kan också flytta hit på eget initiativ.

– En fjärilsart som tagit sig upp och finns i Sörmland är sälgskimmerfjärilen. Jag känner inte till att den skulle ha skapat problem för andra arter. Videfuks är också en fjärilsart som etablerade sig, men den verkar bara ha klarat ett par år här, säger Didrik Vanhoenacker. 

Getingspindeln är också ny i Sörmland, en gulrandig spindelart som dök upp för fem-tio år sedan och den vita ägretthägern är på väg att etablera sig här. Ett problem med nya arter är att de kan sakna fiender och därför ha möjlighet att breda ut sig okontrollerat. Det kan särskilt gälla nordamerikanska arter, som är anpassade för ett klimat liknande Sveriges, men saknar egna naturliga fiender, som tvättbjörnen. Ett par tvättbjörnar som sannolikt följt med båtar har siktats i Sverige, men de tycks inte vara etablerade. 

– Det kan vara så att man flyttar en art, men man tar inte med parasiter och rovdjur som hotar arten. Då blir det julafton för djuret på nya stället. Men flyttar en djurart från närområdet hit, som från Tyskland, är det sannolikt att parasiter följer med. Om en djurart inte löpt amok i Tyskland är det inte sannolikt att den kommer att löpa amok i Sverige heller. 

Evolutionen ligger inte bakom de nya arterna i Sverige, säger Didrik Vanhoenacker. 

– Inte på så kort tid. Det är mer en ekologisk process. Klimatet kan påverka och det kommer säkert att påverka mer tio-tjugo år framåt. Men människan behöver inte aktivt flytta djuren för att påverka dem. Vi bedriver jordbruk och vi förändrar landskapet, det kan gynna eller missgynna djurarterna. 

Fyra större djurarter är nya, eller nygamla, i Sörmland. Det är varg, dovhjort, mufflon och vildsvin, varav alla utom varg introducerats för jaktändamål. 

Vildsvin fanns i landet fram till yngre stenåldern, för 6 500 år sedan. Efter det finns bara fynd från platser där man planterat in djuren. På 1870-talet återinplanterade Oscar Dickson vildsvin på Skeppsta utanför Gnesta. Han hade också försökt introducera världens största hjort, kanadahjorten, som dock var mycket impopulär bland bönderna. De sista kanadahjortarna sköts före 1907. 1987 upptäcktes en hjord om 100 "vilda vildsvin" i Sörmland och i dag beräknar Jägarförbundet att det finns omkring 200 000 vildsvin i landet. 

Dovhjortarna i Sörmland kommer från en grupp som släpptes ut på Lövön i Hjälmaren 1877, som spridit sig. Mufflonfår föddes upp i hägn från 1930-talet och har spritt sig i Sörmland och några landskap till. I dag finns omkring 1000 vilda mufflon i landet.