Per Andersson är mjölkboende utanför Stjärnhov några mil öster om Flen. Han har ungefär 200 kor på gården som han tog över från sina föräldrar för 15 år sedan.
När han pratar om de som dödar lantbruket menar han politiska partier, djurrättsorganisationer, Lantbrukarnas Riksförbund och experter som inte själva verkar inom lantbruket.
– Proffstyckarna trycker ner oss och det är väldigt frustrerande att andra ska säga till oss hur vi ska sköta vårt jobb. Branschen styrs av dem som inte kan något om djur, säger han.
Per Andersson är missnöjd med att inga eller fel åtgärder görs för att komma till rätta med mjölkproducenternas utsatta situation.
– Det har pratats länge men mötena är hopplösa och inget görs förrän det går åt helvete. 800 bönder riskerar konkurs men vi kan inte ens komma överens om åtgärder som inte kostar något. Ingen vågar ta ansvar för rädsla att de får opinionen mot sig eller tappar röster, säger han.
Det är främst reglerna om djurskyddet och beteslagstiftningen som Per Andersson är kritisk emot. Djurskyddslagen som nu gäller infördes 1988 och enligt Per Andersson behöver den moderniseras och anpassas till EU.
– Lagen var rätt 1988 men i dag har vi helt andra anläggningar, djur och verksamheter. Djuren är inte avlade för att vara ute för länge, de går själva in igen efter ett tag på bete, säger han.
När Per Anderssons kor betar utomhus hindras deras tillväxt och det blir till en kostnad för honom, kontraproduktivt mot vad beteslagstiftningen ska syfta till.
– Man brukar räkna med en kostnad på tio öre per liter och då är inte tillväxtbortfallet medräknat, säger han.
Han tar Nordamerika som ett föregångsexempel.
– Där tvingar marknadsekonomin fram de bästa djuren. De har genmodifierat foder men det kommer aldrig att hända i Sverige och vi kan inte konkurrera med resten av världen som det är nu, säger han.
Utan en ändring av gällande regelverk befarar Per Andersson att trenden fortsätter neråt.
– Att ändra lagstiftningen skulle inte kosta något för konsumenterna men underlätta för dem som har det sämst. Vi behöver fler kor i Sverige, inte färre, säger han.
Per Andersson omsätter uppemot nio och en halv miljoner om året och producerar nästan sju ton mjölk om dagen. Det är fyrdubbelt produktionstakten för 15 år sedan men till i stort sett samma inkomst.
Verksamheten är extremt kostnadsmedveten.
– Man måste vara snål med allting och det finns inte en rad i vår bokföring som vi inte har kollat hårt på. Det blir tuffare för varje år, säger han.
Han målar upp en mörk framtidsbild som enligt honom mycket väl kan vara helt utan svensk animalproduktion då han beskriver mjölkproduktionen som motorn i det svenska lantbruket i stort.
– De tar död på lantbruket om inget görs. Det är tragiskt om vi lägger ner en produktion som Sverige behöver och som vi har bra förutsättningar för, säger Per Andersson.