Den som vill ge blod måste uppfylla en mängd krav. Den senaste tiden har framför allt kravet på att män som har sex med män, måste leva i celibat i tolv månader för att få ge blod kommit att ifrågasättas under initiativet #Regnbågsblod. Lagstiftningen uppdaterades 2012 till sin nuvarande form. Innan dess uteslöts män som haft sex med män helt från att bli blodgivare. Nu menar man att även den uppdaterade lagstiftningen är föråldrad och bygger på föreställningar om hur homosexuella män lever sina liv.
Den som har sex med det motsatta könet och kvinnor som har sex med kvinnor måste vänta tre månader från det att de senast haft en ny sexuell kontakt till det att de lämnar blod. Lever man i en längre monogam relation krävs ingen avhållsamhet.
Enisa Deumic arbetar som kommunikatör och blodsamordnare på Ge blod och berättar att de känner till initiativet #Regnbågsblod.
– Man är lyhörd och håller koll på diskussionerna i samhället. Vi behöver blod och vill inte utesluta någon, men vi har skyldigheter gentemot våra patienter som befinner sig i en väldigt utsatt situation.
Blodet som kommer in testas därför alltid för att säkerställa att det inte bär med sig vanliga smittor som exempelvis hiv, hepatit B, hepatit C och syfilis innan det når blodbanken i väntan på en mottagare, men blodsmittor kan vara lömska. Det är inte alltid man upptäcker dem om givaren nyligen blivit smittad. Testerna bedöms som säkra först tre månader från eventuellt smittotillfälle och perioden i celibat är alltså en slags säkerhetsåtgärd. Män som har sex med män drabbas i större utsträckning av blodsmittor som sedan skulle kunna överföras till mottagaren. De ingår därför i en så kallad riskgrupp som omges av hårdare krav . #Regnbågsblod ifrågasätter klassningen av män som har sex med män som riskgrupp. Istället menar man att bedömningarna borde baseras på sexuellt risktagande.
Sverige var tidigt ute med att låta män som har sex med män att bli givare, men nu har andra länder tagit täten. I Kanada blev det nyligen möjligt för män som har sex med män att bli blodgivare efter bara tre månaders celibat och kanske är även Sverige på väg åt samma håll. Det är Socialstyrelsen som avgör vilka regler som omgärdar blodgivarna som sjukvården sedan måste följa. Enligt Enisa Deumic ser man just nu över den befintliga lagstiftningen.
Musikalartisten och skådespelaren Micke Mårtensson kommer ifrån Katrineholm. Han är en av de män som inte får ge blod, trots att han är fullt frisk.
– Jag lever med en partner sen en lång tid tillbaka, men får ändå inte lämna blod. Vad säger att jag eller min partner skulle vara en större risk än en heterosexuell person som inte är i en relation? Systemet borde titta på riskbeteenden, inte sexpartnerns kön, menar han.
En kvinna som också har bott i Katrineholm berättar att hon själv planerat att bli blodgivare. Hon ångrade sig när hon fick veta hur reglerna är utformade. Även om hon själv inte drabbas så tycker hon att det känns obehagligt och beskriver sin sin ovilja att ge blod som en protest mot Socialstyrelsens syn på homosexualitet. Kvinnan tror inte att hon är ensam om sitt beslut.
Micke Mårtensson håller med henne om att bedömningen av vad som är en riskgrupp är problematisk.
Istället tycker han att att man borde lägga fokus på om givaren har många sexuella kontakter med olika personer eller inte skyddar sig.
– Vårt blod kan rädda livet på människor lika mycket som andras. Kanada har kommit fram till att tre månaders avhållsamhet räcker och jag förstår inte varför det ska vara annorlunda for oss här i Sverige, avslutar Micke Mårtensson.
emmilie.haglund@kkuriren.se