– Vi tänkte att det skulle vara kul att ha en led som folk kunde vandra på. På den tiden fanns inga andra vandringsleder än Kungsleden i norr, berättar Birger Nordin, en av dem som provvandrade 1966.
I juni 1973 kunde den första milen på Sveriges första låglandsled invigas: över Ånhammars marker nära Stjärnhov.
Idag består Sörmlandsleden av hundra mil vandringsled, med dels 62 huvudetapper, dels av ett 40-tal anslutande etapper och rundslingor. Omkring hälften av etapperna har vindskydd, eller skärmskydd. Varje etapp har ideellt arbetande etappansvariga.
– De ser bland annat till att markeringarna är fräscha, att det går att hitta från båda hållen, säger Karin Reibring, kansliansvarig hos föreningen Sörmlandsleden.
På etapp 26, från Vallmotorp till Knorranvägen i Katrineholm, är Carola Åberg och Britt Nilsson etappansvariga. För dem börjar året på Sörmlandsleden med att kontrollera gästboken vid skärmskyddet vid Häggsjön.
– Vi skickar in kommenterarena som vandrare har skrivit. Sedan under våren och framåt röjer vi sly, plockar skräp, tar bort nedfallna träd. Vi sågar gärna själva om träden är så små att det går med handsåg.
Vissa år behöver skyltarna målas om. Vid Häggsjön finns en spång och en liten badstege, som tillkommit efter önskemål i gästboken och som också sköts om av de etappansvariga.
– Vi går vår sträcka i alla fall en gång i månaden under säsongen, säger de.
Intresset för leden har ökat stort. Från omkring 2 000 medlemmar runt 2010 har föreningen Sörmlandsleden nu över 6 000 medlemmar.
– Vi har absolut medvind. Allt växer, antalet medlemmar, antalet deltagare på årsmötet, säger Karin Reibring.
Medlemsskapet ger tillgång till detaljerade kartor över leden och Karin Reibring tror att många lockas av att leden gör det lätt att komma ut i naturen.
– Scouter och orienterare har alltid gett sig ut i naturen, men med leden får man veta var man ska gå. Jag tror att naturen är balsam för själen i vårt stressade samhälle.
Några som märker det ökade intresset, både för vandring i stort och för Sörmlandsleden, är Ulf Eriksson och Margot Åslund. De är etappansvariga på sträckan 35:1, Nävsjön runt på åtta kilometer nära Nävekvarn.
– Ungefär 600-700 går vår slinga på ett år. För tio år sedan hade vi kanske 300 eller 400 som vandrade den här etappen på ett år, säger Ulf Eriksson.
Nävsjön runt är som namnet antyder en rundslinga. För etapper som inte är rundslingor får man ordna hämtning och skjuts, eller på en del platser ta bussen tillbaka till utgångspunkten.
– Rundslingor är det som är mest populärt. Jag tror att i och med att vi börjat ordna rundslingor har folk upptäckt att det är bra och efterfrågan ökar, säger Ulf Eriksson.
Med 100 mil led varierar skicket lite på de olika etapperna, konstaterar Karin Reibring.
– Men jag upplever att standarden blivit bättre. Det ska vara fräscha markeringar. När vi sätter upp nya skyltar nu ska de vara på både svenska och engelska.
Problem finns dock även på den uppskattade vandringsleden: cykling och motorfordon.
– Det är en känslig och stor fråga. Vi får klagomål om att det blivit lerigt när cyklister kört där. Folk tycker också att lugnet försvinner när det kommer grupper av cyklister, säger Karin Reibring.
Birger Nordin instämmer:
– Tyvärr har det börjat komma cyklar och även motorfordon. Det ska vara en vandringsled, en vildmarksled.