Sveriges rättsväsende har vid upprepade tillfällen kritiserats för att besluta om restriktioner vid alltför många häktningar. Med restriktioner blir den misstänkte som frihetsberövas för ett grovt brott avskuren från omvärlden.
Den häktade får till exempel inte använda telefon eller dator, läsa tidningar, se på tv, skriva eller ta emot brev eller ta emot besök utifrån av annan än försvarsadvokat, utredande polis och åklagare.
Skälet till restriktionerna är att den brottsmisstänkte inte ska kunna störa eller påverka polisutredningen, själv eller med hjälp av andra.
Kritiken handlar dels om att isoleringen kan vara en grogrund för rättsosäkerhet, dels att många häktade far psykiskt illa av restriktionerna. Bland annat har Sverige kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr.
Systemet är nu satt under lupp i en översyn ledd av Riksåklagaren. I väntan på vad översynen ger vid handen, fortsätter åklagarna att hos domstolarna begära restriktioner ungefär som tidigare.
Statistik från Åklagarmyndigheten visar att antalet beslut om restriktioner hittills under 2013 är i samma nivå som under de senaste fyra åren: runt 70 procent. De båda åklagarkamrarna i Sörmland – i Nyköping respektive Eskilstuna – följer trenden.
Åklagarna i Nyköping begärde och fick 71 häktningsbeslut under första halvåret. Av dessa var 66 procent med restriktioner. Motsvarande siffror för Åklagarkammaren i Eskilstuna var 42 häktningar, varav 76 procent med restriktioner.
Andelen häktningar med restriktioner har för Eskilstunas åklagarkammare i stort sett varit den samma sedan 2009. Åklagarkammaren i Nyköping låg åren 2009–2010 strax över 50 procent, men har sedan dess ökat.