En kvinna flyttade i september i fjol till grannkommunen med sina barn. Hon var arbetslös och fick försörjningsstöd från den första kommunen hon bodde i. I den nya kommunen fick hon avslag på sin ansökan om försörjningsstöd. Anledningen till det var att socialnämnden ansåg att hon i oktober inte gjort tillräckligt för att skaffa arbete.
För november fick hon dock försörjningsstöd. Men socialnämnden konstaterade att flytten gått till en dyrare lägenhet, än den gamla. Den gamla lägenheten kostade 9 000 kronor i månaden och den nya 9 500 kronor. Socialnämnden ansåg att det inte fanns några särskilda skäl att flytta till den nya kommunen och att den gamla bostaden var tillräcklig för familjens behov.
Kvinnan överklagade Socialnämndens beslut till förvaltningsrätten. Hon behövde flytta för att få arbete och för att hennes barn skulle kunna delta i aktiviteter. Ett av barnen gick i skola i den nya kommunen och hade svårt att ta sig till skolan från den gamla adressen. Hon ville därför ha försörjningsstöd för oktober och den summa hon sökt för november, utan avdraget på 500 kronor.
Förvaltningsrätten ansåg att Socialnämnden hade rätt när det gällde oktober månads försörjningsstöd. När det gällde november konstaterar rätten att var och en får flytta dit den vill. Men ska stödet täcka högre hyra krävs att flytten var nödvändig, med exempelvis medicinska eller sociala skäl, som rätten ansåg inte fanns.
Däremot hade Socialnämnden räknat fel och kvinnans gamla hyra var 9 021 kronor, inte 9 000 kronor. Därför ska hon beviljas 21 kronor i ytterligare försörjningsstöd.
På tidningens frågor, om det är rimligt att lägga tid, kraft och domstolsresurser på så låga summor, svarar chefsrådmannen Mats Edgården:
– Jag tror att det är klokt att utgå från domstolens uppgift att stå för rättssäkerhet, vilket bland annat innebär att man alltid kan få sin sak prövad oavsett storleken på beloppet.
Han kan inte svara på hur många arbetstimmar handläggningen av de 21 kronorna tagit, eftersom den statistiken inte förs. Men han skriver i mejl att det sannolikt inte varit fråga om några särskilt tidskrävande insatser.
– Det är ett enklare mål även ifråga om våra åtgärder, men det har hanterats som alla likartade mål. Vi har inte några regler som säger att vi ska behandla liknande mål enklare än andra. Vi är noggranna i alla mål. Vi får väl också utgå från att alla som klagar genom sitt överklagande har visat att det är en viktig fråga för den personen.