Sörmlands Media kunde den 12 maj, som första mediehus, avslöja att riktlinjer från svenska myndigheter lett till att äldre och sköra i flera regioner nekats sjukhusvård.
Socialstyrelsen publicerade i slutet av mars riktlinjerna Nationella principer för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden avsedda att användas vid vårdplatsbrist i intensivvården. Enligt dessa ska skörhetsbedömningar användas för att välja bort patienter från intensivvård. Men Socialstyrelsen stannade inte där.
Den 7 april kom kompletterande instruktioner till den kommunala hälso- och sjukvården, vars ansvar omfattar vård av äldre och funktionshindrade. Enligt Socialstyrelsen ska läkare på förhand avgöra vilka av dessa som ska nekas sjukhusvård om de blir sjuka. Bedömningen ska göras med utgångspunkt i möjlig platsbrist i sjukvården.
För att bedöma patienternas skörhet förordades skalan CFS (Clinical Frailty Scale). Utgångspunkten för skalan är huruvida man kan sköta sina egna dagliga behov. I praktiken innebar det att den som behövde hjälp med sina dagliga behov skulle undantas från sjukhusvård.
Så har bland annat Region Stockholm resonerat. Där medgav riktlinjer från i början av april bara sjukhusvård för den gruppen vid behov av akut kirurgi. Råden innebar även att bedömningarna om att bevilja eller neka sjukhusvård kunde ske på distans, via telefon eller med hjälp av annan vårdpersonal.
Men på frågan om inte människor riskerade att prioriteras bort nekade Christoffer Bernsköld, ansvarig för samordning av vården utanför sjukhusen i Region Stockholm, att så skulle vara fallet.
– Det är en missuppfattning. Det finns inga rekommendationer om att patienter som har behov av sjukhusvård inte ska få det.
I maj varnade Mikael Sandlund, ordförande i Svenska Läkaresällskapets etikdelegation och sakkunnig i statens medicinsk-etiska råd, för risken för att Socialstyrelsens riktlinjer kunde missförstås. Thomas Lindén, chef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen, ansåg dock att myndigheten varit tydlig och att ansvaret låg på den enskilde läkaren.
För Gösta Andersson, 81, krävdes kraftiga protester från barnen mot det på förhand fattade beslutet att inte erbjuda honom intensivvård. Tack vare deras ihärdighet fick han vård – och överlevde.
Eskilstunabon Jerzy Lobendahl fick en chock när läkarna ringde upp och berättade att om hans demenssjuka fru Anette smittades så skulle man omedelbart inleda palliativ vård. Anette, som året innan varit på bilresa i Polen, bedömdes så svag att hon inte skulle klara bilresan till Mälarsjukhuset.
Läkaren Björn vittnade inifrån om konsekvenserna av riktlinjerna på hans avdelning och att även personer i 50-årsåldern prioriterades bort.
Trots det slog socialminister Lena Hallengren, i en intervju med tidningen, fast att bortprioriteringar inte förekommit, vilket senare upprepades av statsminister Stefan Löfven. Kurvan över belastningen på vården hade plattats ut – men inte, menade han, på bekostnad av någon. Dagen efter intervjun med Hallengren kunde tidningen avslöja att bara tio procent av de döda inom landets äldreomsorg avlidit på sjukhus. Övriga 90 procent dog hemma.
På senare tid har även nationella medier ägnat tidningens avslöjande allt större uppmärksamhet. När IVO i juli presenterade slutsatserna av sin genomlysning av äldreomsorgen medgav också flera regioner att äldre nekats individuella läkarbedömningar.
Under hösten fortsätter IVO med granskning av individuella journaler för att undersöka förekomsten av generella bedömningar.