Längs vägen får den som vill byta könsidentitet träffa en rad medicinska experter för att vara 100 procent säker.
Första anhalten är hos en psykiatriker eller psykolog som kan skriva en remiss för utredning men det går också att söka sig direkt till utredningsteamen. Det vanligaste är att remissen ställs till ett team närmast där man är folkbokförd.
Teamet består av en psykolog, en psykiatriker och en kurator, deras utredning pågår sällan kortare än två år men kan bli längre än så beroende på individens behov.
– Det finns en poäng med lågintensiv kontakt och en kontinuitet, det är väldigt viktigt att de själva förstår att om de börjar med behandlingen kan de inte ångra sig. En del är att de ska vara välinformerade och ha en realistisk förväntan, säger överläkare Nils Thelin vid Nationellt centrum för könsdysforisk vård och hälsa i Linköping.
En bärande del är att utesluta att det inte finns andra förklaringar till att någon mår dåligt i sitt biologiska kön. Därefter följer en rad samtal, även med personer som står nära den sökande.
Nils Thelin uppskattar att nio av tio patienter löper linan ut, men bland autistiska och de med Aspergers syndrom är siffran snarare sju av tio.
– De med drag av autism är en svårare grupp, de är ofta ganska svaga i sitt manliga eller kvinnliga jag och överrepresenterade bland de som söker, säger han.
Diagnosen transsexuell brukar fastslås mot slutet av år ett, år två ägnas åt att leva i sin nya könsidentitet, kallat real life test eller experience. Om personen inte redan gjort det kommer den fullt ut i sin nya könsroll då.
Det är inte förrän efter detta test man kan ansöka om underlivskirurgi och ett nytt kön juridiskt sett, däremot kan man påbörja sin hormonbehandling och få en del yttre förändringar gjorda, såsom hårborttagning eller bröstförstoring.
Det är inget krav att operera sitt underliv för att få göra ett juridiskt könsbyte, men för att få operationen godkänd måste man byta även på pappret.