När blandrashunden Max föddes var hans öde att säljas som mat på svarta marknaden.
I en lägenhet på 20 kvadratmeter i Shanghai, som fungerade som en illegal valpuppfödningsfabrik, samsades han och 79 andra valpar på ett undermåligt utrymme. Valparna hade avlats fram från stulna hundar för att sedan säljas vidare på svarta marknaden. Länge drevs den illegala uppfödningen under radarn tills november 2014 då polis och en djurrättsförening gjorde en razzia.
Hundarna befriades, men på grund av de dåliga levnadsförhållandena dog hälften av dem kort därpå av olika sjukdomar. 20 hundar placerades direkt i fosterhem och de resterande behövde adopteras ut.
Det var då, i februari 2015, som Max träffade familjen Gudmundson Larsen.
– Vid tillfället bodde vi i Kina. Vi såg att det skulle arrangeras en söndagsbrunch där räddade hundar skulle adopteras till lämpliga familjer. Vår dotter blev kär i Max direkt. Vi hade alltid sagt till barnen att när vi var i Kina skulle vi adoptera en hund för att ge den en bättre framtid, men just då visste vi inte vad det var vi gav oss in på, säger Kristjan Gudmundson Larsen, som i dag bor tillsammans med sin familj i Stavstorp utanför Eskilstuna.
Max blev snabbt en älskad familjemedlem. I över ett års tid bodde han hos Gudmundson Larsens tills det att i juni 2016 var dags för familjen att återvända till Sverige.
Allt var planerat för att Max skulle följa med men då kom det ödesmättande beskedet – Max var tvungen att stanna i Kina.
För att en hund ska transporteras från Kina till EU måste djuret genomgå en rad med prover för att EU-certifieras. Denna process drog ut på tiden, och det var inte säkert att Max skulle kunna få återvända till Sverige.
I väntan på besked tärde ovissheten kring hundens öde på familjen.
– Vi förklarade för barnen att vi ska göra allt i vår makt för att få hem honom. Det var en jobbig tid. Varje dag har vi alla saknat honom. Vår dotter tog det extra hårt och det har varit många tårar, berättar Kristjan Gudmundson Larsen.
För några veckor sedan tändes en strimma hopp. EU hade bekräftat att Max var godkänd för att åka in i Europa och behövde inte heller sitta i karantän. Men om Max fick lämna Kina var däremot ännu inte helt klart. Kristjan Gudmundson Larsen bokade därför ett flyg direkt, tur och retur till Shanghai och begav sig till ett myndighetskontor.
– Det var många tankar på flygresan dit. Skulle jag ens komma in i Kina med mitt korttidsvisum? Vad gör jag om jag inte får med mig hunden? Det var ju självklart en ekonomisk fråga också. Om vi inte får hem hunden nu hade det tagit ytterligare tre till fyra månader. Jag var jättenervös.
Väl i Shanghai kom det lättande beskedet: Kristjan Gudmundson Larsen och Max kunde bege sig hemåt tillsammans.
Då var det dags för nästa orosmoment.
För att hunden skulle passera tullen i Köpenhamn krävdes det att alla papper från de kinesiska myndigheterna var rätt ifyllda och godkända. Kristjan Gudmundson Larsen, som inte behärskar det kinesiska språket tillräckligt bra för att dubbelkolla dokumenten, beskriver även den flera timmar långa återresan som ångestfylld.
Språkförbistringarna till trots tog sig Max och husse hem till Eskilstuna där de under tisdagskvällen skulle överraska dottern Ronja utanför hennes skola.
– Vi visste ju inte hur hunden skulle ta emot oss, om han ens skulle känna igen oss. När Max såg Ronja började han hoppa jättemycket och blev jätteglad, säger Kristjan Gudmundson Larsen.
Hur mår Max nu – trivs han i Stavstorp?
– I Kina får man inte vara någonstans när man har hunden med sig. De kan ta hunden ifrån dig om de tycker att du går på ett olämpligt ställe. Vi var mest hemma i vårt område. Nu har Max åkrar runt omkring sig. Han gillar naturen här och friheten att rulla sig runt.